Slutreplik till ”Skalman”s insändare på gatorna.info om Kronstadt-tragedien 1921. ”Kronstadtmatroserna gick med i den revolutionära rörelsen i början av 1900-talet. De hade varit i spetsen för de revolutionära händelserna 1905-1906 och 1917. Det var inte förvånande att Trotsky kallade Kronstadt-matroserna ”den ryska revolutionens stolthet och ära”. https://www.visit-saint-petersburg.ru/kronstadt-rebellion/ De var i huvudsak samma personer 1921 fast fler – civilbefolkningen var nu också helt på deras sida. Trotsky var delaktig i det första arbetarrådet 1905 och massakrerade det sista arbetarrådet 1921.
Lenin själv erkände på 20:e partikongressen att ”matroserna var inte kontrarevolutionärer”. Så varför mördades de? För att utvecklingen skulle gå Lenins väg, vilket obönhörligt följdes av de fria demokratiska arbetarrådens avskaffande, Partiets diktatur över proletariatet, av stalinismens utresningskatastrof, byråkratisering, stagnation och Sovjets upplösning 1989. Därför gick revolutionen förlorad – för att man inte från början lyssnade på matroserna och folket. I våra dagar görs nya försök i Chiapas, Rojava och på många andra håll. Kanske kan revolutionen ändå segra till slut, om de auktoritära staterna och maoist-stalinisterna nästa gång kan hålla fingrarna i styr.
Konsten: Några hjältar och martyrer från Kronstadt. Petrisjenko är nr 3 fr. v.
***
Citatet: ”Den 2 mars slängde vi, folket i Kronstadt, ut det förbannade partioket och höjde den röda fanan för arbetarnas tredje revolution. Revolutionärer – soldater, sjömän och arbetare, Kronstadt kallar dig! Vi vet att de inte berättar sanningen om händelserna här, där vi alla är redo att ge våra liv för den heliga saken: befrielsen av arbetare och bönder”. — Stepan Petrisjenko.
***