Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

OM GODA FÖRESATSER (S).

Olof Palme, Ernst Wigforss.

”Vi vill beröva kapitalägarna deras makt, som de utövar just i kraft av sitt ägande. All erfarenhet visar att det inte räcker med inflytande och kontroll. Ägandet spelar en avgörande roll. Jag vill hänvisa till Marx och Wigforss: vi kan i grunden inte förändra samhället utan att också ändra på ägandet”. Så sa  Rudolf Meidner (s) om Löntagarfonderna när nyliberalismen hotade på 1980-talet. Det bidde en tumme, och knappt det.  Men föresatsen (som kantar vägen till helvetet) var god. Fast för sent.

Nu hade detta börjat långt innan, med det förnedrande Saltsjöbadsavtalet 1938 där alla motparter kramade varandra i fyllan och villan och kom utmärkt överens. Som engelske filmaren Ken Loach sa en gång: ”Det finns en del fackföreningsledare som är så framgångsrika att de i sin egen person har uppnått harmoni mellan klasserna”. Ken Loach: A Question of leadership.

Går vi sen tillbaka till 1918 var t.om. sossarna beredda på revolution, dvs på att förhindra den. Ernst Wigforss skrev i ett brev att ”jag skulle bli förvånad om inte massan av arbetare uppfattar partiledningens linje som ett rent förräderi”.  Reformen ifråga gällde rösträtten, som utvidgades något, dock inte till kvinnorna. Monarkin avskaffades inte och inte heller kapitalismen eller borgararmën, förstås. Nu var det det tjusiga kungliga parlamentet som gällde, och Arbetets redaktör Axel Danielsson menade att ”parlamentarismen är visserligen en humbug, men vi måste gå humbugsvägen”. Eller ”snigelvägen” som den exkommunicerade revolutionären Hinke Bergegren brukade säga på sina stora folkmöten. Istället för revolution blev det menlösa reformer, arbetarklassens positioner flyttades inte fram och hela det ekonomiskt-strukturella förtrycket lät man vara ifred. Därpå följde Efterkrigsprogrammet, PHM, som det näst sista försöket att förändra samhället (före Meidner). Generell välfärd fungerade ända fram till 1980-talets nyliberala stormanlopp. För sent igen. Ekonomisk demokrati verkar mer avlägsen idag än någonsin.

Men utgången i klasskampen är ännu inte avgjord, även om det ibland kan verka så. En ny kris, en ny vänstervåg och hoppsan! Ett nytt samhälle.

De strejkande gruvarbetarna i Kirunas arbetarråd 1969.

Se även: De svenska arbetarrådens revolutionära flygblad 1918. https://konstochpolitik.org/2017/07/02/svenska-arbetarradens-revolutionara-flygblad-1918/ Uppskakande läsning för gråsossar och grosshandlarhöger!

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 15 mars, 2021 by i * KRÖNIKAN.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
<span>%d</span> bloggare gillar detta: