Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

BOB DYLAN: ABSOLUTELY SWEET MARIE (1966).

Här kommer min upp-med-hakan-låt nr 1. Samt min översatta (rimmade) tolkning, inte perfekt men den duger tycker jag nog. Jag spelar alltså denna låt när jag behöver energi, och Dylan har energi. Och vem utom han skulle börja en låt med en järnvägsbom?

Bob Dylan: Absolutely Sweet Marie.

***

Du vet din järnvägsbom – den kan jag inte hoppa över

Ibland så blir det allt för svårt för mig.

Jag bara sitter här och vill blåsa faran över

Trots alla tvivelaktiga löften som du gett till mig

Å var finns du Marie ikväll så säg?

***

Du vet jag väntade på dig när jag låg på kliniken

Jag väntade på dig när du försmådde mig

Jag väntade när jag fastnat i trafiken

Och du visste att jag borde skynda mig

Å var finns du Marie ikväll så säg?

***

Du vet vem som helst kan va som jag,

de e uppenbart.

Men lyckligtvis kan inte alla va som du,

det står också klart.

Sex vita hästar som du lovat med dyra eder

Kom nu äntligen fram till min straffanstalt

Att leva som en laglös det kräver heder

Där instämmer du vanligen i allt

Men var finns du Marie ikväll så säg?

***

Jag har inget riktigt grepp men kaptenen på sitt skepp

han vet hur allt ska bli.

Alla vi andra, du också Marie,

får hoppas lyckan står oss bi.

Ja jag har feber, jag svettas ner i skorna

Det persiska fyllot han förföljer mig.

Jag kan ta honom till dig men inte öppna

Du glömde att lämna nyckeln när du lämna mig.

Å var finns du Marie ikväll så säg?

***

Jag satt på kåken när jag försent förstod av breven

Att man ej ska ge sin adress till själva fan.

Nu ser jag här din järnvägsräls på teven

I spillrorna av ditt hus med sin altan.

Jag tänker var finns du Marie mitt söta span?

***

Anmärkning: Låten finns på LP:n Blonde on Blonde, 1966, och Du hittar den på Youtube om Du inte har den själv.  Musiken, melodin, den släpiga fraseringen och den glada studsiga sättningen har en uppkäftig energi som gör det mycket svårt att sitta stilla; man känner sig helt enkelt upprymd. Dessutom bjuds vi på ett ovanligt snyggt munspelssolo.

I en rimmad poetisk sångtext av detta slag där sången och rytmen kanske är lika viktig som det poetiska språket blir översättningen lätt trivial. Vilket kanske är oundvikligt men tyvärr mindre njutbart än originalet. Fraser som When I was a half-sick, Beating on my trumpet,  To live outside the law you must be honest etc har ju blivit bevingade och känns plötsligt obekanta och litet oformliga på ett annat språk. Nåja. Att detta var en kaotisk relation framgår tydligt också på svenska. Och ”Desolation Row” är förstås ännu värre att översätta. 

Men att Dylans texter ”inte handlar om någonting” som Mikael Wiehe har påstått (i Sydsvenskan, som gav honom deras kulturpris) vägrar jag att gå med på. Dom handlar ju alltid om något. Och ibland handlar dom om allt. Hans eget världsallt. Och trots alla skriverier om Dylans olika ”perioder” så har han hela tiden haft hjärtat till vänster och har det än idag, Nobelpris eller ej.                                        

***

Se även: Sara Danius’ så förtjusande lilla bok ang. Dylan och prisutdelningen: ”Om Bob Dylan”, Bonniers 2018. ISBN     9789100177812 (1:a utg. 2016).

***

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 15 mars, 2021 by i * KRÖNIKAN.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
<span>%d</span> bloggare gillar detta: