POLITIKERVÄLDE, ZAD ELLER REVOLUTION?
***
Politiker känns igen redan på avstånd genom sina dyra kläder som inga andra har råd med och sina dyra bilar och hus. Politiker gör inte samhället bättre, de bevarar på sin höjd status quo – de fattigas fattigdom och de rikas rikedom. Eller så försämrar de det medvetet. Nu kan man invända att vänsterpolitiker är bättre än högerpolitiker. De har bättre värderingar, ja – men varför blir de då politiker? Den orimligt höga lönen och (den illusoriska) känslan av makt är vad som egentligen motiverar dem. Politikerväldet är i själva verket motsatsen till demokrati. Med direkt demokrati och direkt inflytande blev politikerna överflödiga, och därför vill de bevara systemet.
Idag finns det ett tjugotal fungerande anarkistiska territorier över hela världen som sakta utvidgar sig. Denna successiva förändring är inte så snabb som man kunde önska, men har fördelen att den hela tiden innehåller konsensus. Detta är också den metod anarkistiske antropologen David Graeber förordar. Man utvandrar från detta samhälle och skapar ett eget på annat håll.
Ingen klok människa vill egentligen ha vare sig Stat eller Kapital (de verkliga beslutsfattarna) om de undersöker ämnet på djupet utan de vill ha ett samhälle med ”herrar utan slavar”. Men vi är fångna i ett system som verkar hermetiskt och inte ha någon utsida. Detta stämmer bara fram till revolutionens första dag.
En revolution som det är någon mening med avskaffar den privata egendomen, klassamhället. löneslaveriet och statens avskilda makt och socialiserar hela samhället genom decentraliserade råd vars delegater har tidsbegränsade uppdrag, är när som helst avsättbara och har samma levnadsomständigheter och inflytande som alla andra. Delegaternas generalförsamling samordnar besluten och planeringen för hela landet men har ingen egen, avskild makt.
Detta kan bara ske fredligt om den härskande klassen inte gör våldsamt motstånd. Soldatråd, Driftsråd och folkbeväpning i förebyggande syfte (som under Hungerupproren 1918) är alltså nödvändigt. När väl den fasen är passerad kan vi åter kliva ut i ljuset – från intet allt vi skola bli. Ett rättvist, antiauktoritärt och fritt samhälle med materiellt, ekologiskt och demokratiskt överflöd väntar på oss. Rojava har redan visat vägen. En rojavarevolution i ett utvecklat samhälle – the sky is the limit!
Och utan yrkespolitiker.
***
***
