DÅ: DEN ARABISKA VÅREN.
Fortfarande saknas 10.000 människor efter kriget i f.d. Jugoslavien i mitten av 90-talet. Hur många av dessa som föll offer för Natos terrorbombningar vet man inte. Jugoslavien under krigshjälten Tito var ett av de mest progressiva, multietniska och självständiga länderna i Östeuropa, med ett system av arbetarråd och självförvaltning fr.om. 1950. Viss import och export med Västeuropa förekom. Armén var den tredje största i Europa. Kriget började med att Kroatien (se: Ustasja) bröt sig ur federationen och att Tyskland erkände detta 1991; därmed spred sig uppsplittringen. Kosovos ställning blev en av konfliktorsakerna, liksom den påföljande massakern i Tuzla. Natos intensiva bombningar av de serbiska styrkorna pågick 1995-96 och lade området i ruiner. Nedan: Det undersköna Dubrovnik som jag minns det före kriget, idag till viss del renoverat.
***
***
Det är nu 10 år sedan Den Arabiska Våren 2010/2011. ”Jasminrevolutionen”, som var framgångsrik i Tunisien där den utlöstes av att en grönsakshandlare tände eld på sig själv i protest mot myndigheternas trakasserier 2010, fortsatte i Egypten med diktatorn Mubaraks avgång och löpte vidare längs Medelhavet till flera andra länder men som till sist körde fast i utdragna inbördeskrig. Under våren 2011 pågick stora folkliga uppror mot myndigheterna i många länder i Mellanöstern och Nordafrika.
Proteströrelserna hade som främsta krav att den regerande diktatorn i de olika länderna skulle avgå, men det var också en revolutionär rörelse som ville mer än liberal begränsad demokrati. Länder som berördes var Tunisien, Egypten, Libanon, Libyen, Algeriet, Marocko, Jemen och Bahrain. I Libanon, Jordanien, Saudiarabien, Iran, Irak, Oman och Sudan förekom också mindre proteströrelser som följt liknande mönster. Påverkade av utvecklingen i regionen krävdes mer demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna samt förbättring av levnadsvillkoren. Upproren inspirerade varandra, men utvecklades var för sig och till sist tyvärr från klasskrig till stormaktskonflikt.
I Rojava fortsätter man däremot att bygga ett frihetligt, federalistiskt, direktdemokratiskt, ekologiskt och feministiskt samhälle, trots de ständiga terroristattackerna från Turkiet och FSA.
***
***
”Alla tunisier var aktivister under revolutionen, ingen var ledare och alla var det, var och en på sitt sätt”. — Lina Ben Mhenni, bloggare och aktivist, i: ”Tunisian Girl” (bilden ovan).
***
Citatet: ”Vetenskap och kunskap, särskilt den inom filosofin, kom från Arabvärlden till Västerlandet”. – G.W.F. Hegel (1770-1831) filosof.
***
Pingback: BAKÅT SVERIGE? | Konst & Politik