VÅRA PRINCIPER.
Ingen regering har inneboende auktoritet. Inget avtal, förfarande eller tradition har något legitimt krav på oss utöver vad vi frivilligt samtycker till. Ingen lag bör åsidosätta vårt samvete. I stället för att erbjuda någon version av Nürnbergs försvar för att ursäkta våra beslut – vare sig det är religiöst, politiskt, ekonomiskt eller lagligt – måste vi ta personligt ansvar för den inverkan som våra handlingar har på världen.
Historia är inte en obeveklig process som spelar ut enligt järnlagar. Det är den kaotiska konjunkturen av otaliga krafter inklusive vår egen. ”Teori” har inget värde förutom som en uppsättning hypoteser som vi kontinuerligt testar och förfinar under våra ansträngningar att gå in i händelser. Revolutionär analys får inte vara domänen för en prästklass som citerar Marx på det sätt som tidigare ideologer citerade Bibeln. Det kan bara tillhöra dem som lär sig om världen i processen att försöka ändra den.
När vi agerar agerar vi utan garantier. Vi kan inte vara säkra på resultatet i förväg; slutet på den här berättelsen har ännu inte skrivits. Vi riskerar allt för att vi vet att döden är oundviklig, men att leva – att uppnå den fulla utvecklingen av vår kollektiva potential trots en social ordning som isolerar och bedövar oss – att leva är det sällsynta av allt. Detta är vad vi menar när vi säger att vi är anarkister (Anarchist News).
Bloggaren Sven Tycker’s intresse för opinionsmätningar är närmast heroiskt; själv blir jag bara sömnig av dessa procentsiffror. Alltihop är ju egentligen bara en kasperteater. Att vanligt folks vardagsliv ska bestämmas av sådana som bara fnyser åt vanligt folk och lever i en helt annan värld, en guldbroderad politikerbubbla eller ett inbrottssäkert bankfack, det är ovärdigt och har inget med demokrati att göra. Arbetarråd däremot… Det går inte att uthärda utan visioner och drömmar. Det märkliga är att folkmajoriteten som har en sån inneboende styrka inte använder den till något bättre. Men jag fortsätter att agitera för en rimligare värld tills jag går i graven. Och förmodligen även därefter!
Maria Robsahm i Arbetaren menar att inget var bättre förr. Nåja, 1968 var bättre. Idag framstår det som en utopi, eller som Paul McCartney har sagt: ”När jag tänker på sextiotalet känns det inte som att det låg i det förflutna, det känns som om det ligger i framtiden”. Det lär inte upprepas på samma sätt, men det kommer säkert tillbaka ändå. Så lätt utrotar man inte friheten när man en gång fått smak på den. Hoppas ni får uppleva det, det är ni värda, alla generationer. Love & Light!
***
Konsten: Latuff.
***
Citatet: ”Jag är demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna, när jag som ung kom öga med öga med kommunismens ofrihet och förtryck. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.” – Olof Palme.
***
