Det finns inte mycket konstkritik kvar i vår postmodernistiska era, vilket i sin tur kan bero på att det inte görs mycket ”konst” överhuvud, åtminstone inte sådan som passar sig för konstkritik. Äldre konst och dagens retrogarde lämpar sig bättre för detta ändamål. Den utmärkta nättidskriften Omkonst där konstnärer skriver om andra konstnärer är en av de få konstkritiska undantagen. Just nu recenseras utställningen ”Art Noveau. Från Larssons till Zappa” på Göteborgs Konstmuseum, 12/9–15/11 2020. Art Noveau var det franska uttrycket och Jugend det tyska för den nya konsten 1890-1910; det finns också enstaka nutida artister. Carl och Karin Larsson hade snarast förbindelse med Art & Crafts-rörelsen och Zappa förekommer endast på en psykedelisk affisch i vad som på 1960-talet kallades Noveau Frisco; ämnet för utställningen har alltså vidgats avsevärt. Till begreppets kärna hör konstnärer som Munch, Toulouse-Lautrec, L.C. Tiffany, Antoni Gaudi och Alfons Mucha, och typiskt är den dekorativa ytmässiga ornamentiken med stiliserade växtmotiv. https://www.omkonst.se/20-art-nouveau.shtml
Konsten: ”Från Larssons till Zappa”. Courtesy Göteborgs Konstmuseum. Affischen t.v. fanns i de kollektiv jag bodde i på 1970-talet; Anders Zorns ”Skridskoåkaren” t.h. i utställningen har däremot inte särskilt mycket med Art Noveau att göra.
Citatet: ”En plastisk eller plan framställning av ett föremål(s) yttre”. —Uppslagsverkets definition på ”bild”.
***