Pandemin har också utlöst en formlig kärleksbomb och ett socialt patos. Ideella initiativ poppar upp överallt. Som någon sa: ”för första gången är jag stolt över att vara svensk”. Och i USA kan barnen hämta gratis matpaket, vilket förhindrar att de går hungriga till sängs. Vi hoppas att de snart får komma tillbaka till skolan och sina kompisar!
Konst och Politik (där jag dagligen skriver ungefär lika bra krönikor som Jan Guillou gör i Aftonbladet en gång i veckan) får inte en kvantitativ uppmärksamhet efter förtjänst; det är noterat. Men å andra sidan – vill jag ha det? Nej, jag nöjer mig med att en mindre men mer kvalitativ läsarskara hittar hit.
Konsten: Tanya Kovats: Drawing Water. Torrnål, 2006. Havsyta. Ett minutiöst arbete, troligen med fotografisk förlaga. En subtil kombination av regelbundna och oregelbundna vågrörelser. En frusen ögonblicksbild. Viscositeten är viktig – det får inte se ut som en plogad åker, vatten är en mjuk materia. Tsunamis och stormigt hav eller en stillastående blank vattenyta är nog lättare att avbilda än detta, vidrört av måttliga vindar. Cred!
Citatet: ”Vivas, crescas, floreas semperque gaudeas” – Må du leva, växa, blomstra och alltid vara glad.