Den turkiska invasionen av Rojava och hur motståndet mot denna har organiserats. Allt sedan invasionen av den autonoma kantonen Afrin 2018 har den internationella kurdiska frihets- och solidaritetsrörelsen kunnat förutse en framtida invasion av Rojava och nordöstra Syrien, och den kunde därmed också i någon mån förbereda sig inför denna. När Turkiet så påbörjade sin ockupation av de autonoma kantonerna i nordöstra Syrien 2019 fanns det redan en i förhand fastställd aktionsplan, inklusive strukturer för att mobilisera och organisera motståndet internationellt. Resultatet blev en solidaritetsrörelse med utgångspunkt i beslut och önskemål från Rojava, verkställda och organiserade lokalt i alla länder där det finns lokala solidaritetsrörelser: blockader, bojkotter och kampanjer för att öppna internationella fronter mot den turkiska krigsindustrin och ekonomin.
Innan invasionen påbörjades, hösten 2019, fanns handlingsplaner fastställda för hur rörelsen ville agera i händelse av krig, där den internationella solidaritetsrörelsens uppgift skulle bli att påverka de turkiska krigsinsatserna negativt genom att bland annat motarbeta turkisk import av krigsmateriel. Rörelsen samlas under den gemensamma parollen och nätverket #RiseUp4Rojava, en kampanj som har expanderat till att även innefatta kampanjer gentemot den turkiska turistindustrin.
Lärdomen från denna, ännu pågående, solidaritetsrörelse är att om vi kan förutsäga ett kommande hot, så bör vi också förbereda oss inför det, planera och bygga strukturer för att hantera dess verkningar. En eventuellt framtida regering med sverigedemokratiskt inflytande eller kontroll är ett sådant hot som vi redan idag måste börja förbereda oss inför.
— Courtesy Antifa; utdrag från artikeln https://antifa.se/2020/02/21/afa-malmo-antifascistiska-strategier-och-radikal-samhallsforandring/