Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

DEN SEXUELLA KONTRAREVOLUTIONEN.

Synen på sexualiteten, både den helt vanliga och på parafllierna, har totalt förändrats sedan 1960/70-talets sexuella revolution. I dag har det sexuella förtrycket återupprättats: den sexuella kontrarevolutionen regerar, något som inte minst drabbar barnen.  Jan Gulliou skriver:

”Incestanklagelse blev standard
i 80-talets vårdnadstvister. 1980-talets mest kända justitiemord, mot de två läkarna i den så kallade styckmordsprocessen, hade sitt upphov i en vårdnadstvist med incestanklagelse. Och huvudvittne i processen blev ett två och ett halvårigt barn, som med mamma som tolk påstods kunna redogöra för iakttagelser ett år tidigare. Barnet ”vittnade”, påstod mamman och blev trodd, om kvinnostyckning, sexorgier och kannibalism.

Den feministiska lynchjustisen hävdade att barn inte kunde ljuga om dylikt, ett argument som inte hörts i Sverige sen 1600-talets häxprocesser. En kvinnlig författarkollega skrev en bok där hon lanserade ”feministisk bevisföring” som alternativ till den ”manliga” med fingeravtryck, rättsmedicin och sånt där, slog fast att de två läkarna var skyldiga till styckmord, blev tokhyllad för sin banbrytande insats och hedersdoktor vid universitetet i Umeå.

Nästa moralpanik av den här arten kom på 90-talet och nu handlade det om den ohyggligt utbredda pedofilin. Minst en fjärdedel av alla barn och så vidare. Nya experter uppstod som sade sig kunna se ”säkra tecken” på att barn våldtagits även om barnen inte begrep det själva.


Längst gick regeringens särskilda utredare professor Eva Lundgren vars forskning påstods visa förekomsten av hemliga manliga sällskap som ritualslaktade och utan tillagning åt upp särskilt infångade barn efter att först ha våldtagit dem. Eva Lundgren var ett starkt och betrott namn i feministkretsar”.

Detta är helt riktigt, bortsett från att Lundgren numera fått upprättelse. Tillsammans med HIV-epedemins konsekvenser på 80-talet bildar det också bakgrunden till vår tids förkvävande victorianism, sexualfientlighet och nymoralism. Men det gör det inte ett dugg svårare för mig att vara anarkafeminist. Guillous feminism är däremot enbart en läpparnas bekännelse.

Att läsa:
Maurice Brinton: Auktoritär uppfostran, sexuellt förtryck och politikens irrationalitet. https://www.marxists.org/svenska/brinton/1970/irrationalitet.htm


brintonMaurice Brinton.

***

Se även: Pendeln svänger. https://anarchyisorder.wordpress.com/2017/07/11/pendeln-svanger/ och denna Krönika # 441: https://anarchyisorder.wordpress.com/2015/06/20/kronika-441-postkonsten-och-postsexualiteten/

***

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: