Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

1968 och 2018, del 1.

1968-1 copy

Förf. i en demo för Majrevolten i Lund 1968.


Vad var egentligen orsaken till allt som hände nittonhundrasextioåtta?
Varför utvecklades slutet av sextiotalet som det gjorde? Det är  lite lustigt, men historikerna vet fortfarande inte varför. En enda orsak fanns nog inte.  Och det finns förstås flera olika teorier. Sociologerna anser kanske att det var mellanskiktens uppkomst som var orsaken. Men revolten spreds ju i samhällen med väldigt olika struktur och utveckling.

Media kan inte heller vara orsaken; 68 var inget enkelt “mediafenomen”. Men att det speglades i media spelade säkert en stor roll, särskilt för Vietnamkriget. Konjunkturerna, säger ekonomerna: när det går bra för industrin ökar de vilda strejkerna, man vill ha sin del. Då var det mer välstånd, fler arbeten och mer opposition. Nu fyrtio/femtio år efteråt är det mindre välstånd, färre arbeten och mindre opposition. Det verkar underligt om revolutionerna ska vara beroende av högkonjunkturer, men jag är själv inte ekonom. Det verkar däremot många andra vara nuförtiden – sämre ekonomi och fler ekonomer! Där har vi kanske ett samband?

Men skämt åsido. Visst har högern haft initiativet både på åttio- och nittiotalet. Klassklyftorna och de sociala orättvisorna har ökat, men visar sig numera som “individualiserad ojämlikhet”, som Ulrich Beck säger. Marx kommer förmodligen att få rätt efterhand, även denna gång, fast han inte kunde veta detaljerna. Han kände t.ex. inte till konsumismen, men väl den alienation den skapade.

Utbildningsexplosionen, säger samhällsplanerarna (detta gräsliga ord). ”Babyboomen” skapade snart en mycket hastig ökning av antalet studenter som ställdes inför en petrifierad och stockkonservativ undervisning i otillräckliga lokaler. Men arbetarklassen i Frankrike, eller i Kiruna/Malmberget, var knappast berörd av detta och ändå hade de ett avgörande initiativ. Tet-offensiven i Vietnam och kulturrevolutionen i Kina verkar ha varit en tändande gnista, men det brännbara materialet var inte förutsett. Konflikten Nord-Syd var också relativt ny, men kolonialismens sammanbrott var ett faktum. Dåligt samvete för Tredje Världen hos välfärdsstaterna var visserligen ett inslag, men hellre dåligt samvete än inget alls!


Ungdomskulten, har man också hört. 40-talisterna var en jättelik generation. Men man vände ju faktiskt tonårsmarknaden ryggen, som på Teenage Fair-mässan. Generationsklyftan? Ja, kanske indirekt, för det blev ett mycket tydligt glapp mellan trettio- och fyrtiotalsgenerationen, de levde verkligen i två olika världar. Men i praktiken tog ungdomarna upp många av sina föräldrars idéer som man nu vågade realisera och radikalisera. Det klaustrofobiskt unkna femtiotalet måste vädras ut, men förklarar det sextiåtta? Kanske som en motreaktion till McCartyismen?

Allt detta tillsammans, kanske. Den djupaste orsaken var kanske ändå att livskulturen i allmänhet och undervisningsväsendet i synnerhet inte motsvarade samhällets utveckling. Moderniseringen krävde en övergång från industrialism till postindustrialism. Basen stämde inte med överbyggnaden. Och så fick vi en kulturrevolution, en sorts kulturgeologisk förkastning, som spontant fann sin egen motståndsform vilket kom att omdefinierade den tänkta moderniseringen till den grad att hela samhällssystemet i sig betraktades som hopplöst omodernt. Och en revolution det var det, även om den inte nådde ända ner till den ekonomiska makten. Den gången. Den förändrade mycket ändå, och det märks än idag 2018. Jag tycker ofta att om någon för mig tidigare obekant företeelse känns  intuitivt bra, så visar den sig vid närmare granskning ha sina rötter i sextioåtta. Rent subjektivt, alltså.

Jag har ett hett tips till historikerna om hur ´68 började. Situationistiska Internationalen i Frankrike, I.S., med Guy Debord och andra. Det finns starka skäl att se dom som den avgörande, tändande gnistan. Dom inledde revolten redan åren innan, i Strasbourg 1966. Där tog dom över studentkåren och gav ut pamfletten “Misären i Studentens Miljö” och massdistribuerade den på alla tänkbara språk över hela världen. Deras politiska teori är den mest avancerade efter Marx. Bara att läsa deras skrifter kräver en hel del; för mycket för somliga. Det är en dålig ursäkt, och de skall inte läsas utan levas, men först i dessa yttersta dagar har de blivit översatta och rätt förstådda. De var konstnärer från lettriströrelsen som övergått till att använda historien som målarduk, politiken som palett och direkt aktion som konstnärligt redskap. Dom sysslade med att “skapa situationer” i livet, ute på gatan och bland folk. De använde nya metoder som ”detournement”, ”drifting”, psykogeografi och välriktade katalytiska aktioner. Majrevolten var en sådan situation i jätteformat, menar jag. Det går att kontrollera källorna. Deras aktivitet var mycket omfattande, och dom figurerade i flera av ockupationskommittéerna, till exempel de i Nanterre och Sorbonne. Men de var verkligen inte många, och de fortsatta händelserna i Paris och över hela Västvärlden omfattade förstås oändligt många fler, både arbetare, studenter och nydadaister av alla schatteringar. Tio  år senare satte situationisten Malcolm McLaren fart på punkrörelsen – som manager till Sex Pistols! Också detta går att historiskt belägga.

Och friheten, friheten som raison d’etre och ledmotiv? Auktoritetsupproret var det allra viktigaste på sätt och vis. Frihet från förtryck och toppstyrning i alla former, ekonomiskt som socialt. Men friheten måste erövras från vänster, inte från höger, då är vi snabbt tillbaka i en Vilda Västern-ekonomi. Frihet för de rika och ofrihet för alla andra, ånej! Den är till för alla. Friheten förutsätter rättvisa, annars blir den på sin höjd ett psykologiskt fenomen och knappt det. Dessutom – tror dom verkligen att de fattiga har sagt sitt sista ord? Därför är jag fortfarande frihetlig socialist. Det gäller mer idag än någonsin förut.

Hur förlöpte sextiåtta? Det är ju en diffus avgränsning framåt och bakåt i tiden. Jovisst. Det beror också på vad man fäster uppmärksamheten på.  Det började röra på sig redan i slutet av femtiotalet, men den viktigare omdaningsperioden var väl mellan sextiofem till sjuttiofem, med ett fokus i mitten. De två första revolutionsåren, sextisju och sextiåtta, var egentligen roligast. Då var anti-atombombsrörelsen, pacifismen och hippierörelsen ännu stark. Fred och kärlek – den rena altruismen. Med Vietnamkriget kom militansen, hippies blev till yippies och motsättningarna hårdnade. Samma sak hände över hela världen de två sista revolutionsåren, sextionio och sjuttio. Upprördheten var helt rationell, och dessutom hade samhället nu börjat slå tillbaka. Här och där tog man till vapen, inte bara i djungel och ödemark, utan också i storstäderna. Hur det gick vet vi, övermakten var för stor. “Motståndaren är välorganiserad” som det hette. Det krävs ett enat folk som i Vietnam. De flesta partibildningar av vänstersnitt som skapats under denna tid försvann sedan under tillbakagången vid senare delen av sjuttiotalet. De “nya folkrörelserna” stärktes istället, och anarkosyndikalisterna är som du ser fortfarande med, och kanske framförallt den livaktiga autonoma rörelsen. Utan den auktoritära socialismens parentes hade det förmodligen gått mycket bättre, men det var ett arv från förkrigstiden som det tydligen tog tid att skaka av sig.

— Staffan Jacobson.

Vidare läsning: Staffan Jacobson: ”Dialog om Frihet”, RD förlag, Lund/Malmö 2001., s. 153-157.
”Majrevolten” och ”Majrevolten i Sverige” på sv. Wikipedia

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 18 mars, 2018 av i * KRÖNIKAN, 1968 och märktes , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: