Albert Jensen: Lag och rätt.
Albert Jensen: Lag och rätt. Brand nr 10, 1907.
Egentligen borde väl lagen vara ett uttryck för den allmänna rättsuppfattningen för att kunna, åtminstone i någon mån, bevara skenet av att vara ett moraliskt rättesnöre. Men så är det ju icke. Ty tid efter annan fälla lagens handhavare domar, mot vilka folkets rättslidelse reagerar på ett ofta demonstrativt sätt.
Lagen är icke något uttryck för massans moraliska rättsuppfattning. Och den kan aldrig bli det i ett kapitalistiskt samhälle, ty klasskillnaden tudelar rättsuppfattningen, liksom den tudelar allting annat.
När arbetarnes rättsmedvetande reser sig upp emot en dom, såsom exempelvis mot Sandö-domen, så gör det detta i känslan av, att den dömde blev ett offer i proletariatets frihetskamp, vilken kamp är arbetarnes högsta moral.
Överklassen däremot finner det vara fullt riktigt – icke allenast juridiskt utan också moraliskt – att personerna dömdes för sina brott, då deras handlingar ytterst syftade till ett nedrivande av det bestående, som för dem är en handling av högsta omoral.
Uppfattningarna delas efter klasståndpunkten. Helt naturligt. Nittio procent av lagarne avse att skydda den bestående samhällsordningen och äro sålunda uttryck för den maktägande klassens rättsuppfattning. Icke för arbetareklassens.
Följaktligen: Lagen är helt enkelt ett maktmedel i de besittande klassernas hand, ett maktmedel som de också flitigt använda i klasskampen till att förtrycka och underkuva underklassen.
Det är på tid att arbetarna få upp ögonen för detta enkla faktum. Hela den helighetsgloria som omgiver det borgerliga rättsväsendet kommer då att fördunsta som morgondiset för den uppgående solen.
Lagen är icke ett moraliskt rättesnöre, den är helt enkelt ett socialt maktmedel i de ekonomiskt härskande klassernas hand, och har alltid så varit. Och detta kommer den alltid att bli, så länge klassamhället består. Martin Luther, som hade sina ljusa stunder, sade: Överhetens tyranni upphäver undersåtarnas plikter. Ja, gentemot kapitaliststatens tyranniserande lagar har den socialistiska rörelsen inga förpliktelser.
Den juridiska rätten är ofta en moralisk orätt, en moralisk lögn. Och brottet – sanning.
***
Kommentar: Albert Jensen var revolutionär syndikalist och författare, en legend inom SAC. ”Sandö-domen” som han nämner här är kanske inte allom bekant. Sågverksarbetarna vid släkten Kempes sågar i Sandö och Dal förbjöds att ansluta sig till en fackförening. Detta ledde så småningom till våldsamma sammanstötningar mellan unga arbetare och revolverbeväpnade strejkbrytare. 33 arbetare anhölls, varav Albert Sundin samt bröderna Fritz och Henning Ståhl dömdes till åttaåriga (!) straffarbeten. Ett väl valt exempel på klassjustis således. Året därpå, 1908, sprängdes strejkbrytarfartyget Amalthea i Malmö hamn med resultat att samtliga de inhyrda engelska strejkbrytarna hastigt lämnade landet.
Courtesy sovversiva blog. Vidare läsning: Arwid Lund: Albert Jensen och revolutionen. Federativs 2001.
***
