Om Antifa-rörelsens ursprung.
En Antifa-konferens i Tyskland 1932. Symbolen används än idag.
Ursprunget av ordet ”antifa” – stenografi för decentraliserad militant gatuaktivism med sin egen estetik och subkultur – kan vara oklart för de flesta läsare. Även i Tyskland vet få särskilt mycket om de populära formerna av antifascistiskt motstånd som myntade termen.
1945 var Hitlers Tredje Riket fysiskt förstört och politiskt uttömt. Det civila samhället upphörde att fungera på många områden, eftersom det nazistiska greppet om makten försvann och regimsupporters, särskilt i mellan- och överklassen, insåg att Hitlers ”sista seger” varit en fantasi.
Till vänster hade många kommunister och socialdemokrater antingen blivit omedelbart mördade av nazisterna eller dog i det efterföljande kriget. Den ofattbara mänskliga och materiella förstörelsen som drevs av nazistregeringen dödade miljoner och vände det tyska samhället upp och ner och decimerade arbetarrörelsen och utplånade det mesta av landets judiska befolkning. Miljoner som hade stött eller åtminstone erkände regimen – inklusive många arbetare och till och med några tidigare socialister – mötte nu en ny början i okänd politisk terräng.
Trots att man inte lyckades stoppa Hitler 1933 eller genomföra en verklig demontering under efterföljande år, överlevde Tysklands socialistiska arbetarrörelse och dess progressiva traditioner Hitler i fabrikerna i sina industriländer och började samla fragmenten så snart öppen politisk aktivitet blev möjlig. Som historikern Gareth Dale skriver:
”Av alla sektorer av befolkningen var det industriarbetare i de större städerna som visade den största immuniteten mot nazismen. Många fackföreningsmedlemmar och socialister kunde behålla sina traditioner och övertygelser, åtminstone i någon form, genom nazistiden. En modig minoritet, inklusive några 150 000 kommunister, deltog i olagligt motstånd. Bredare lager undvek faran men kunde behålla arbetarrörelsens värderingar och minnen levande bland grupper av vänner, på arbetsplatser och i bostadsområden”.
Dessa grupper, som ofta emanerade från de tidigare nämnda bostadsområdena, kallades generellt ”Antifaschistische Ausschüsse”, ”Antifaschistische Kommittees” eller den nu kända ”Antifaschistische Aktion” – ”Antifa” som förkortning. De slog an på orienteringen i förkrigsförbundets främsta strategi och antog ordet ”Antifa” från ett fördjupat försök att inrätta en flerpartiallians mellan kommunistiska och socialdemokratiska arbetare 1932. Alliansens ikoniska logotyp, utformad av Association of Revolutionary Visual Artists-medlemmarna Max Keilson och Max Gebhard, har sedan dess blivit en av vänsterns mest kända symboler. Sedan 1980-talet finns den autonoma rörelsens Antifa eller AFA-grupper över hela världen – som energiskt bekämpar nynazismen.
https://www.jacobinmag.com/2017/05/antifascist-movements-hitler-nazis-kpd-spd-germany-cold-war Sv. övers. S. Jacobson 2017.
***
Se även: Vita Rosen 1942. https://wordpress.com/post/anarchyisorder.wordpress.com/37209
***
Mycket intressant. Jag läser din texter
Ofta och tycker de är bra och man lät sig mycket
GillaGilla
Det gör mig glad Joel. Hoppas allt är bra med dig!
GillaGilla
Pingback: VITA ROSEN 1942. | Konst & Politik