Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Nationalismen och socialkonservatismen: SDs ideologiska rappakalja.

”SD:s förslag till nytt principprogram – under etiketten ‘socialkonservatism’ – är endast ett försök att skapa en smaklig och sammanhållande ideologi för att motivera partiets invandringskritik och strävan efter svenskhetens bevarande. Medborgarna delas i programförslaget in i tre kategorier som närmast liknar ett utkast till en apartheidstat.”— Mats Lindberg, prof. i statskunskap, om Sverigedemokraterna, 2011.


civic-nationalism

”Nationalismen lär dig att hata människor du aldrig träffat och att vara stolt över prestationer som du aldrig haft någon del i.” – Doug Stanhop.


Nationalismen, som den hos Bevara Sverige Svenskt, numera Sverigedemokraterna, förespråkar ett etniskt homogent samhälle inom fasta territoriella gränser. Det rör sig alltså om en etnokrati, inte en demokrati. Alla människor är inte lika mycket värda; mest värda är den egna etniska gruppen. Verkliga motsättningar inom landet som den mellan arbete och kapital och mellan klasser förnekas, liksom ett internationellt perspektiv.

Tre av de mest kända nationalismforskarna är Ernest Gellner, Benedict Anderson och Eric Hobsbawm. Alla tre menar att nationalismen är något som vi människor har konstruerat. Kartan skiljer sig från verkligheten. ”Nationell samhörighet är aldrig av naturen given utan uppfinns genom att historien läggs till rätta utifrån särskilda syften”. — Jan Selling.

Nationsgränser i sig är en vanlig orsak till krig och François Mitterrands bevingade ord löd ”Le nationalisme, c’est la guerre” (Nationalismen betyder krig). Nationalismen var främst en rörelse på 1800-talet för nationell självständighet, men bsssom ultranationalism kom den emellertid att övergå till avskaffande av frihet. ”Egoism i masskala” som Friedrich Engels sa. Ultranationalism leder till förnekande av frihet för etniska minoritetsgrupper inom en nation eller till aggression mot andra nationer. Ultranationalismen kan legitimera sig genom mytiska berättelser om förgångna kulturella eller politiska storhetstider, eller genom föreställningar om förmodade gamla fiender, eller idéer om antropologiska och genetiska egenskaper för att rationalisera idéer om nationell överlägsenhet. Dessa unkna föreställningar har stor betydelse för Sverigedemokraterna men är helt och hållet konstruerade och har ingen som helst vetenskaplig underbyggnad. ”Huvudfienden finns i vårt eget land” som man sa 1914.

Nationalismens kritiker hävdar alltså att nationalismen är irrationell genom ett starkt hävdande av den egna nationen som främjar chauvinism och försvårar fredlig utveckling mellan länder. Anti-nationalism betecknar därmed åsikter förknippade med ett motstånd mot den nationella yran. Vissa anti-nationalister är humanister – eller humanister som hävdar en idealistisk syn på världssamfundet och själv identifierar sig som världsmedborgare. De avser ofta att avvisa chauvinism och militarism, och önskar fred i stället för ständig konflikt, som de menar kan förankras i nationalism. Vissa anti-nationalister är mot alla typer av nationalism, inklusive etnisk nationalism. Denna form av anti-nationalism förespråkar normalt undanröjande av nationella gränser, något som bl.a. författaren Robert Menasse fört fram. George Soros ”Open Society” kan också nämnas här.

Vem är svensk? ”Vi kan omöjligt veta vem som var först i Sverige. Men vem det än var kallade hen sig knappast för ”svensk”. – Mattias Johansson, ETC: ”Sverige är inte svenskt”. (Anm. Det skedde en mycket tidig folkvandring från nuvarande Ukrainas slätter till Norden, men folk blandades hej vilt under de 13 000 åren, så ingen vet säkert).

Kosmopolit (av grekiska: kosmos, världen och polites, medborgare) används i ett World_citizen_badge.svg.pngpolitiskt sammanhang för att beteckna den fosterlandslöse. Kosmopoliten är ”världsmedborgaren”, alltså en människa som med sitt intresse omfattar inte bara sitt fädernesland, utan alla jordens folk, en person som vistas än i det ena, än i det andra landet, eller som har lätt för att tillägna sig skilda folks sedvänjor. Kosmopolitism, ”världsmedborgarskap, världsmedborgaranda”, är åsikten att hela mänskligheten bör betraktas som ett samfund av lika berättigade medborgare, utan hänsyn till skiljaktigheter i ras, nationalitet och religion. Rörelsen var stor på 1960-talet då man tryckte och använde ”världsmedborgarpass” och finns fortfarande.

Variationer på detta tema ses ofta i den marxistiska teorin. Marx och Engels förkastade nationalismen i sin helhet och anger att ”arbetarklassen har ingen nation”. Anarkismen har utvecklat en kritik av nationalism som fokuserar på nationalismens roll i att motivera och konsolidera statsmakten, dess dominans och rikedom. Nationalismen strävar mot centralisering, både inom specifika områden och i en styrande elit av individer, medan den förbereder en population för kapitalistisk utsugning. Inom anarkismen har detta ämne behandlats i stor utsträckning av Rudolf Rocker i ”Nationalism och kultur” och verk av Freddy Perlman, såsom ”Mot His-Story, mot Leviathan”. I sin essay ”Aforismer om levnadsvishet” förkastar filosofen Arthur Schopenhauer nationalismen,och ser den som en desavouering av den personliga identiteten. Friedrich Nietzsches filosofi motsätter sig alla former av nationalism. Søren Kierkegaards filosofi är en kritik och häftigt förkastande av nationalismen. Patriotism är en harmlösare variant som förkommer hos allt ifrån nationella befrielserörelser och ursprungsbefolkningar till landskamper i idrott. Lokalpatriotism betyder bara att man trivs där man bor. Det händer ibland att nazister kallar sig för patrioter, men den lätta går vi inte på.

SD kallar sig alltså numera för ett nationalistiskt  och ”socialkonservativt” parti. bismarkSocialkonservatismen uppstod under mitten av 1800-talet som en oro över de revolutionära tendenser ett allt större proletariat kunde anamma om man inte möttes av reformer. En grundprincip har genomgående varit reformera för att bevara klassamhället och den privata egendomen. På så sätt trodde man sig kunna undvika revolutioner och bevara monarkin, nationalstaten, ”lag och ordning” och kyrkans roll. Alla gamla orättvisor kunde konserveras och döljas bakom en socialt progressiv fasad. Järnkanslern Otto von Bismarck  (”Blut und Boden”) och Erik Gustav Geijer betraktas som socialkonservativa. Geijer avvisade de medfödda mänskliga  rättigheterna och det nazistiska förbundet Manhem (1934-) tog sitt namn efter Otto Rydbecks och Geijers skrifter. Per-Albin Hansson brukar indirekt anföras men hans begrepp ”folkhemmet” stod emellertid inte för socialkonservatism utan för en framväxande social demokrati (”socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur”). Detta gäller inte antidemokraten, korporativisten och diktaturförespråkaren Rudolf Kjellén (1864-1922), vars starkt förvrängda folkhemsbegrepp SD däremot verkar ha anammat.”SD:s ideologi är knuten till en svensk idétradition med nära förbindelser till fascism” säger historieprofessorn Lars Edgren och visar hur SD:s tankegods är hämtat från unghögern vid förra seklets början: Theodor Holmberg, Rudolf Kjellén, Adrian Molin. https://www.sydsvenskan.se/2018-10-12/sds-ideologi-ar-knuten-till-en-svensk-idtradition-med-nara-forbindelser-till-fascism?

Att SD:s väljare står bakom Åkessons socialkonservatism är tveksamt. SD:s partiprogram, motioner och förslag missgynnar också både arbetare, kvinnor och pensionärer. Däremot verkar dess väljare vara oreflekterat för den ultranationella ”svenskheten” och den därmed sammanhängande främlingsfientligheten: xenofobi. Mer historisk kunskap om begreppen torde underlätta ett avståndstagande även om den intellektuella mottagligheten hos SDs väljare förefaller något  begränsad.

Åkesson själv har som ni märkt ett sirapslent munläder. Och som Ian Wachtmeister sa ett utseende ”som en svärmorsdröm”. (Dock inte för Åkessons egen aktuella svärmor). Dessa yttre politikerkvalifikationer (jmf: Yngve Holmberg) är just bara en yta; han är varken intellektuell eller intelligent. Slump och tur spelar nog större roll här men utgör inga garantier för framtiden; SD-politikens ideologiska grund är ett hastigt hoprafsat historielöst sammelsurium. Man jonglerar också med odefinierade begrepp som ”essens”, med missuppfattad innebörd, som sedan lägger grunden till rasismen.

August Palm (1849-1922, agitator, skräddare, vänstersosse) får sista ordet: ”Över kärleken till fäderneslandet sätter vi kärleken till hela mänskligheten. Är det inte ädlare och skönare att älska hela världen än att inskränka sin kärlek till en liten fläck som statsmän efter behag kan inskränka eller utvidga?”

Vinjett2

2 kommentarer på “Nationalismen och socialkonservatismen: SDs ideologiska rappakalja.

  1. Pingback: (INTER)NATIONALDAGEN. | Konst & Politik

  2. Pingback: NATIONALISM & SOCIALKONSERVATISM. | Konst & Politik

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: