Krönika #949. Fråga Lund som fast food.
Världen: ”Lynchningarna (4.000 svarta lynchades mellan 1877 och 1950) är fortfarande ett obehandlat sår i USA:s moderna historia. Inte minst därför är det stora minnesmärke över offren som i dagarna börjar byggas i Montgomery, Alabama så betydelsefullt. Det nya monumentet ska resas på den plats där stadens stora slavmarknad var belägen”, skriver Björn Wiman i DN.
Det kan också vara intressant att veta att Wall Street i N.Y. var en slavmarknad innan den blev Kapitalets löneslavmarknad (Huffington Post). Monumentet i Montgomery är inte färdigt, men där finns redan en minnestavla. Nedan en bild från slavhandelsmonumentet på ön Zanzibar i Afrika.
Sverige: Vänsterpartiet är det parti som väljarna anser har den mest generösa flykting- och invandringspolitiken av riksdagspartierna, visar en opinionsundersökning som Ipsos gjort på uppdrag av Dagens Nyheter. Ja, utifrån majoritetens mycket flyktingfientliga politik; jämförelsen sker från en oerhört låg nivå inte att förglömma. Det handlar alltså om att (v) har den minst flyktingfientliga politiken, inte mycket mer än så.
Sverige: Liberalernas öppning mot Sverigedemokraterna är en livsfarlig lek, skriver DNs Kristina Lindquist. Ja, det är första spiken i Sveriges kista. En SD-stödd regering 2018 betyder ett farväl till demokratin och ett välkommen till etnokratin. På detta sluttande plan finns ingen återvändo: därefter lurar den rena fascismen bakom hörnet.
Men då ska ni få se på motstånd vill jag lova. Det kommer att ta hus i h-lvete.
Malmö/Lund: Peter Santesson i SkD skriver om Fråga Lund – förr och nu. Det han saknar är elegansen och raffinemanget, samtalskulturen och det subtila, milt humoristiska språket. Det stämmer naturligtvis, en bra beskrivning av Lunda-andan, och om det kultiverade någonstans kunnat dröja sig kvar så vore det väl i Fråga Lund. Inget ont om panelen. men Kristian Luuk är inte mer subtil än en hamburgare och nuförtiden ska tydligen vetenskapen serveras som fast food.
Konsten: Att Unesco upphöjt Le Corbusiers fascistiska arkitektur till världsarv är ett monumentalt misstag. Ingenting i hans byggnader var mänskligt relaterat, enbart rationellt, kliniskt stelt och artificiellt. Och inte minst dödstråkigt. New York Times har en kritisk artikel här.
