Ärans och hjältarnas språk latinet har också använts till annat. Den romerska staden Pompeji med ca 20 000 invånare drabbades 24 oktober år 79 av vulkanen Vesuvius plötsliga utbrott. De flesta omkom i 500 graders hetta och täcktes sedan av ett minst tre meter tjockt lager pimpsten och aska. Staden glömdes därefter bort under många år. Från 1748 skedde professionella utgrävningar som pågår än idag: tre fjärdedelar av Pompeji och grannstaden Herculanum är frigjorda och kan beskådas i sin helhet med gator och hus. En mängd målningar och antika föremål kom i dagen – som om tiden stått stilla. Giuseppe Fiorelli tog ledningen för utgrävningarna 1860. Det var han som införde tekniken att injicera gips i utrymmet som lämnats av upplösta kroppar, för att perfekt återskapa formerna av Vesuvius offer. Vad som också kom i dagen var mängder av graffiti på latin. Överallt, både inom- och utomhus fanns spontana inskriptioner, obscena, latrinalia, vardagliga eller politiska. Särskilt klottrade man om gladiatorerna, deras segrar och nederlag.
Arkeologer och etnologer jublade – ingenstans fanns ett bättre vittnesmål om vardagslivet i Romerska riket. Som, vilket också ska sägas, var en diktatur under galningen Nero (54-68) med slavekonomi och patriarkat. Inskriptionen ”Chefen är inte värd en råttas arsle!” kan väl sägas vara relevant även idag om inte rentav tidlös. 🙂 Några av dessa graffiti följer här, översatta i alfabetisk ordning tillsammans med det latinska originalet.
Av särskilt intresse för graffitiforskningen torde vara Lucius. Han skrev LUCIUS PINXIT, ”Lucius skrev detta”, och kan därför anses ha varit en föregångare både till Kyselak och Kilroy.
Lucius pinxit. Courtesy Lucius.
***
Det finns även ett svenskt pompejanskt graffitiprojekt som kan hittas här. Den berömda ögonvittnesskildringen till Pompejis undergång av Plinius d.y. finns i Johan Bergman: Pompeji och Herculaneum, N&K 1938, i svensk översättning på sid. 30-43 och i denna länk: https://anarchyisorder.wordpress.com/2018/08/12/pompejis-undergang-ar-79-ett-ogonvittne-berattar/ En antik rysare. Helen Tanzers bok ”The common People of Pompei”, Baltimore 1939, ska den intresserade inte missa, liksom den briljanta historiska romanen av Maja Lundgren ”Pompeji”, Bonniers 2001. Där får man bland annat veta allt om Pompejibornas kulinariska specialitet garum, en stark sås gjord på jäst fisk, inte helt olik vår tids surströmming. Här finns en utmärkt sida med massor av foton från Pompeji. Om Pompejis undergång finns alltså en ögonvittnesskildring här: https://wordpress.com/post/anarchyisorder.wordpress.com/56082 Se även ”Vem var Kilroy?” på samma blogg.
***
Pingback: VEM VAR KILROY? | Konst & Politik
Pingback: Pompejis undergång år 79 – ett ögonvittne berättar. | Konst & Politik
Pingback: Gatukök har grävts fram i Pompeji. | Konst & Politik