Krönika #486. Konstnärlig frihet.
Världen: Extremistexperten Hans Brun funderar.
”Jihadismen är ett problem, för det är det vi pratar om. Vi måste ta ställning till det, det är inte som att bekämpa AFA, Revolutionära fronten eller Svenska Motståndsrörelsen. Det är en helt annan typ av terrorgrupp och rörelse”, säger Hans Brun (!) som forskar om kontraterrorism vid Kings College i London (TT).
Sluta nu genast att nämna AFA och RF i samma andetag som nazism och terrorism. Och lägg krutet på antifascism här hemma. Aktivt stöd åt de svenskar som ansluter sig till Peshmerga i mellanöstern!
Sverige: Entreprenörsanda inom knarkhandeln.
Det finns ett oändligt antal sätt att smuggla knark. Nyligen ertappade tullen en man med gipsade ben som hade kokain i gipset. Effektivast är antagligen drönare, som numera levererar knark till fängelser över hela världen. Har man obegränsade ekonomiska resurser kan man göra som kartellen i Mexico – inhandla en u-båt för ändamålet. Tänk om denna enorma kreativitet kunde användas till något konstruktivt istället; entreprenörsandan är det ingen brist på.
Malmö/Lund: Malmö iff iff igen.
”Är Malmö FF bra för svensk fotboll – eller FÖR bra för svensk fotboll?” Detta diskuteras just nu i Fotbollskanalen. Viktiga grejor. Fast ”motion är det allvarligaste hotet mot folkhälsan” brukar man ju säga och fotboll är nog tyvärr ett ofarligt substitut för klasskamp. Det positiva skulle väl i så fall vara den kollektiva upplevelsen och lagandan – som inte tillåts i andra sociala sammanhang.
Konsten: Konstnärlig frihet.
Det nerlagda fängelset Norrköpingsanstalten fylls med konst. ”Tio konstnärer har intagit tio celler och skapat en konstupplevelse av varje litet rum. Alla har fängelset som utgångspunkt men uttrycken, infallsvinklarna och teknikerna skiftar i utställningen Cell som har vernissage idag på den nedlagda Norrköpingsanstalten” (Folkbladet). Medverkande konstnärer: Cecilia Edefalk, Love Dahlstedt, Peter Johansson, Desirée Koslin, Anders Krisár, Aldis E Hoff, Lars Olof Loeld, Elin Magnusson, Stefan Teleman, Olov Rasch.
Bättre användning än förut visserligen men utställningsmiljön är ändå litet för pervers tycker jag nog. Riv hela skiten som avslutning!
