Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #472. Polisen skjuter till.

Världen: Assange preskriberad.

Tre av fyra misstänkta brott som Assange anklagats för i Sverige har nu preskriberats. Sedan det på torsdagen stod klart att utredningarna kring tre av fyra misstänkta sexbrott i Sverige 2010 läggs ner på grund av att de preskriberats uttryckte den utpekade gärningsmannen sitt missnöje. ”Jag är extremt besviken”, sade Wikileaksgrundaren Julian Assange i ett uttalande via Julian Assange defence committee.”Nu har hon (åklagaren) helt lyckats undvika att höra min version av det inträffade” (AB).

Sverige: Tidningsdöden självförvållad?

Tidningsdöden fortsätter. Den sägs ofta vara nätets fel, men det är inte hela förklaringen. Journalisterna har alltmer gått över från att skriva till att göra korta videoklipp med inbakad reklam på sina tidningars hemsidor. Som man envisas med att kalla ”tv” fast det inte är det. Och skriver dom ändå något så finns reklam instoppad i texten med jämna mellanrum. Värst är den högljudda och idiotiska reklam som är självstartande och nästan omöjlig att stänga av. De som fortfarande producerar texter är bloggarna. En del bloggar håller högre kvalitet än pressen och är reklamfria eller nästan reklamfria, andra är mer tillfälliga eller behandlar personliga banaliteter och de rent kommersiella innehåller huvudsakligen reklam. En del dagstidningar hindrar läsarna genom betalväggar, vilket inte ger fler prenumeranter utan istället färre klick.

Man kan fortfarande köpa papperstidningar, med c:a 40% reklam, men priserna är inte attraktiva. För en tidning som kostar 30:- får man bara information och nyheter för hälften, som i sin tur mest innehåller mord, bantningstips, kändisskvaller och freak incidents. Ledarsidan är, på grund av det nyliberala tidningsmonopolet, nästan alltid högervriden och/eller främlingsfientlig. De få men underbart bitska vänstertidningarna utgör förstås ett glädjande undantag.

De undersökande reportagen, de längre kulturartiklarna och granskningen av Makten har i princip upphört. Alltså vänder sig nätpubliken till bloggarna och de smalare sajterna. Vilket inte behöver vara negativt för läsarna, men en katastrof för journalistiken. För public service ser det annorlunda ut – SVT och SR gör fortfarande bra program emellanåt och har också allmänhetens förtroende. Men några längre, analyserande texter hittar man inte där utan i tidskriftsfloran. Ofta små ambitiösa tidskrifter utan presstöd.

Ett i sammanhanget relevant citat av Leif GW Persson:

  • Att skriva kolumn är inte alldeles lätt. Inte alla dagar och särskilt inte om man lever i den gammaldags föreställningen att man helst bör ha något väsentligt att säga och att man även bör vårda sig om sitt språk när man försöker ge uttryck för det. – Leif G W Persson, Expressen 7 okt 2012.

Malmö/Lund: Nya poliser skjuts till – mot skjutningarna.

Minst ett hundratal nya poliser ska skjutas (!) till region Syd på grund av de senaste månadernas sprängningar i Malmö. Det säger Rikspolischefen Dan Eliasson som pekar ut region Syd som det mest prioriterade området för polisen. (SR). Det rör sig om nyutexaminerade polisaspiranter. Skjutningarna fortsätter. Det underliggande problemet kan knappast vara brist på poliser utan går mycket djupare än så. Ett samhälle utan brott är ett mycket rättvisare samhälle än dagens.

DeSkjuter till.

Konsten: Bättre dialog behövs om offentlig konst.

Debatten om ett offentligt konstverk i form av en fristående skorsten i tegel har varit het i Uppsala. Kulturnämnden försvarar sig:

”När Kulturnämnden beslutar om offentlig konst i kommunala lokaler som exempelvis skolor och förskolor sker detta alltid i samråd med de brukare som ska uppleva konsten i sin dagliga arbetsmiljö. Ett levande samtal föregår besluten om vilka av de konstnärer Kulturförvaltningen presenterat som ska tillfrågas om att få gestaltningsuppdrag. Hittills har inte samma form av dialog skett när det gäller den konst som placeras i medborgarnas vardagsrum – i de offentliga utemiljöerna” (UNT).

Det vanliga är istället att allmänheten ställs inför fullbordat faktum, utan information i förväg. Detta är skadligt för den offentliga konsten. Konst handlar inte om maktutövning som vissa kulturbyråkrater tycks tro. Och vi minns skulpturen av ”Tanten med handväskan” som inte fick sin tilltänkta plats trots allmänhetens massiva stöd. Om verket ifråga diskuteras innan, inte efteråt, kan också receptionen av verket lyckas bättre.

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 13 augusti, 2015 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
<span>%d</span> bloggare gillar detta: