Krönika #319. Bort med reklamen!
Världen.
En mystisk besökare klädd i päls. Så kan man beskriva vad som först uppgavs vara ”en tiger” i utkanterna av Paris. Vilket nu har reviderats till ”ett större kattdjur”. Hela poliskåren har mobiliserats. Detta fenomen leder oss osökt över till nästa mysterium…
Sverige.
…nämligen: Vad är det vi ser på denna teckning? En ost? Ett landskap i solnedgång? Nej, det är försvarets bevis för att en u-båt lämnat spår i havsbottnen. Ett framsteg på estetikens område mer än på det militära, kanhända. Courtesy Försvarets Ateljé.
Läget är minst sagt labilt inför budgetomröstningen. Om Lööf & Co väljer att fälla regeringen med hjälp av SD kommer vänstern att reagera med ursinne – jag tror jag kan förutsäga det. Och den borgerliga opålitligheten är ett historiskt faktum: man hatade kommunister mer än nazister förr, och man hatar socialdemokrater mer än Sverigedemokrater nu.
Svenska wikipedias egen folkpartistiske lillpåve Andreas ”Grillo” Vilén påstår i en intervju på fullt allvar att ”wikipedia är en meritokrati”. Själv är han förstås den mest meriterade och till skillnad mot sin omgivning alltid obrottsligt neutral.
Malmö/Lund.
Jag måste få berömma Mats Olsson (vp) för en gångs skull: han har fått igenom ett beslut i Lunds kommun om att ”begränsa reklamen i den offentliga miljön”. Det går åt rätt håll, även om ”begränsa” är lite väl vagt; ”bort med” hade varit ännu bättre. Vi utsätts dagligen, var och en av oss, för omkring 3000 ofrivilliga reklambudskap. Om vi också vistas mycket på nätet blir det ännu fler; ständigt denna djungel av pop-up-reklam som skymmer sikten, distraherar och irriterar. Utomhusreklamen har blivit allt aggressivare, inte minst tack vare JC Decaux som kommunen har upplåtit alla busshållplatser till. Hur svårt kan det vara att bygga en busshållplats utan reklam? Säga vad man vill om Kuba, men förutom bättre väder med mera är det en njutning för besökaren att det landet inte har någon reklam alls. Däremot ser man genom fingrarna på graffiti. Något att ta efter!
Konsten.
Ja säg någonting som inte leder mig till – graffiti. Två av konsthistoriens största hjältar är aktuella i London. Det är Rembrandt och Turner, vars sena mästerskap lyfts fram i epokgörande utställningar. Här nedan en av Rembrandts målningar som heter Belshazzar’s Gästabud, c:a 1635. Courtesy National Gallery Collection. Vad vi ser är en scen ur Gamla Testamentet, där den övermodige monarken Belshazzar under en fest plötsligt överraskas av Guds skrift på väggen som lyder: Mene, mene tekel; ungefär ”din tid är snart ute” på hebreiska eller annat liknande tungomål. Strax därpå avlider han naturligtvis; man skall inte utmana de himmelska makterna. Ni ser texten överst till höger på bilden tillsammans med Guds hand. Den allra första graffitin kom alltså – från ovan.
Övrigt.
Jag tackar er för den lysande besöksstatistiken. Det värmer. Kanske skriver jag ändå något väsentligt, vem vet. Uppdateringar: ”Radikala citat”, ”ABC för autonoma”, ”Lunds konsthistoria” m.m. Ta hand om er kära bloggläsare!
Skriv gärna mer om Lunds konsthistoria!
GillaGilla
Ja det finns säkert mer att berätta om; jag lägger till litet då och då.
GillaGilla