Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Träd jag minns, del 2

RäddaTrädet

Det enorma gamla äppelträdet i Gävle som hotas av nedsågning skyddas av barn och vuxna

Det finns dom som inte tror att något sker av en slump, och inte av något förutbestämt öde heller. Att tillvaron har en dold mening som vi är för närsynta för att uppfatta. Ett sådant fenomen är synkronicitet, samtidighet. När jag hade skrivit det förra lilla stycket ”Träd jag minns”, upptäckte jag att det pågick en kamp för en hundraårig vildapel i en park i Gävle. Allmänheten har engagerat sig för att rädda detta imponerande träd, som myndigheterna vill såga ner för att ge plats åt bostäder. Jag hoppas verkligen man lyckas rädda det. Du kan skriva under på facebook här.

Varje träd är värt att försvara, varje del av den naturliga miljön som hotas av Staten och Kapitalet men som tillhör oss alla. Man ska låta parkerna vara ifred. Den underbara Central Park i New York, som jag vandrat genom så många gånger när jag bodde i närheten, är helig för staden. Trots att tomtpriserna i New York är de högsta i världen har man inte låtit en millimeter slukas upp av bebyggelse. Förut fanns där stadens vattenreservoar, nu är det en sjö man kan segla på. Mjuka kullar och öppna platser, planteringar, lusthus, små broar och en ljuvlig miljö i engelsk romantisk parktradition. John Lennon Memorial ligger på västra sidan, och ofta kommer häst och vagn släntrande på de små stigarna. Folk joggar och spelar baseball eller sitter bara i gräset, har picknick och njuter. Och som en kontrast reser sig skyskraporna rätt upp runt omkring. Det är ett märkligt ställe. Att bygga i parker borde alltid vara strängt förbjudet, överallt.

Central Park
 Central Park, Manhattan, N.Y.

Det märkligaste träd jag någonsin kommit i kontakt med växte i Falun, i kyrkogårdsparken på vägen mot idrottsanläggningen Lugnet, i slutet på 1970-talet. Det var en björk, vilket inte är ett ovanligt trädslag där. Det ovanliga var växtsättet. Det växte nämligen ur en sten. Ett stort stenblock, och ur en spricka mitt i växte björken fram. Den hade kluvit stenen på mitten med sitt envisa lugna tålamod. Antagligen hade björkplantan först slagit rot i en skreva med mylla och sen hade rötterna trängt genom stenen och ner i marken i sin strävan efter vatten. Jag är fortfarande inte helt säker på hur det hade gått till, men faktum kvarstår: Trädet växer ur stenen. Jag blev så tagen av detta, och av symboliken, att jag målade av trädet i stenen, och målningen ser ni här nedan. Jag har också kvar foton som bevisar att det är sant.

Om det trädet finns kvar idag vet jag inte, men det är mycket möjligt. Man sågar inte ner träd på en kyrkogård föreställer jag mig. Träd är verkligen häpnadsväckande varelser som är värda all respekt.

TrädeturStenen

Trädet som växer ur stenen. O.p.d. © Staffan Jacobson 1978.

Redwoodträden kan bli ett par tusen år, men det äldsta trädet på jorden är en svensk gran! 9 500 år gammal är ur-granen på Fulufjället, också det i Dalarna. Det är undersökt med kol-14 metoden och har alltså växt här ända sedan den förra istiden.

Äldsta+trädet+på+jorden
Foto courtesy Leif Kullman, Scanpix.

En kommentar på “Träd jag minns, del 2

  1. Pingback: Konst & Politik

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: