Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #230

Säpo – en säkerhetsrisk?

Världen: Några aprilskämt

* Arkeologer har hittat Robin Hoods ben i en utgrävning på Maiden Marian Way enligt Nottingham Post.

* Herrljunga sticker ut hakan med ett namnbyte för att locka kvinnor i fertil ålder. Den nya och könsneutrala kommunen ska heta Henljunga, enligt SR P4 Sjuhärad.

* En penguin på Devons djurpark har värpt ett guldägg (bilden nedan) enligt The Guardian. Var aprilskämten bättre förr?

Och – årets skämt är valet. http://motkraft.net/2014/04/01/skane-valet-ar-arets-skamt-antivalaktionerna-har-startat/

Guldägg

Sverige: Säpochefen blind på höger öga

Utskottsordförande Morgan Johansson (S) ansåg efter förhöret av Säpo idag att det finns risk för att Säpo underskattar hotet från högerextrema grupper. ”Säpo bör ta den utvecklingen vi ser på den högerextrema sidan på större allvar än vad jag upplever att man gör”, säger Johansson. ”Min bedömning är att det som skett sista året är att de högerextrema är mer aggressiva, mer organiserade och mer aktiva än tidigare” (svd.se).

Säpochefen Anders Thornberg anser att allting är bra och att vår beredskap är god, en åsikt som inte delas av någon seriös bedömare. Säpo är en organisation som alltid varit blind på det högra ögat. I kalla krigets anda jagar man fortfarande kommunister trots att det högerextrema hotet i Europa, både inom och utom parlamenten, ökat dramatiskt på senare tid. Därmed utgör Säpo själva en säkerhetsrisk, något som understryks av att ingen verklig insyn i organisationen hittills varit möjlig.

Vi skrev i förra krönikan om att allt fler svenska städer utropar sig som ”en nazifri zon”. Näst ut är Jönköping, som satsar på att slippa Svenskarnas Parti den 1 maj, skriver motkraft.net.

Malmö/Lund: Konsthallsdebatten fortsätter

Debatten om Konsthallen fortsätter, och jag återger här de senaste inläggen. Skriv gärna hit och debattera!

Mangan skriver:

1 april, 2014 kl. 09:14

Förr, på 80-90-talen, var Konsthallen och dess utställningar ett centralt fokus i Lunds EroticArtkulturliv, ett ställe som drog en stor och intresserad publik och väckte tankar, intryck, idéer och starka upplevelser – men Nacking har förvandlat det till en verksamhet som i princip endast verkar vara till för ett litet innegäng, för personer som professionellt sysslar med samtida konst och då helst konceptkonst. Det känns väldigt internt och konjunkturbaserat, och det är klart att en konsthall i en större stad som drivs med skattemedel inte i längden kan hålla på med utställningar som oftast bara intresserar 400 hipsters och konstproffs.

Hela historien känns som när bandbokarna på Blekingska Nationen för sådär tio år sen bokade The Tough Alliance två gånger under samma läsår – ett band som närmast stoltserade med att de inte kunde lira på något annat sätt än tafflig playback och inte heller gjorde, eh, intressant musik. Det blev uppror från den ganska omfattande publik som hade vant sig vid att kunna se nya och spännande band ute på Klubb Indigo, men för bandbokarna var det viktigare att casha in credpoäng från sina kompisar i Stockholm och på Nöjesguidens redaktion. När man kör en verksamhet på skattepengar (eller medlemsavgifter från alla medlemmar, som på nationen) och samtidigt har en stor och kunnig publik blir den sortens agerande ett problem; det är inte Åsa Nackings eget lilla galleri det handlar om.

Konst & Politik skriver:

1 april, 2014 kl. 03:29

Hej och tack för din kommentar – det är just en sån här diskussion som Konst & Politik Lunds_konsthall_05eftersträvar. Jag håller med om det mesta här, Konsthallen har verkligen blivit en exklusiv inneklubb. Du har också rätt i att Konsthallen var mer inkluderande på 80-90-talet; allra livligast var verksamheten under Marianne Nanne-Bråhammars ledning 1970-1990 och med Cecilia Nelsons konstpedagogik i världsklass.

Men Holger Radner är knappast något alternativ till Åsa Nacking. Nutidskonsten är så mycket mer än den navelskådande konceptualismen, som helt flippat ut på sistone med Muhammedteckningar och den nazistiske affischklistraren Dan Park. Konstvärlden lider av svårartad inavel och en liten klick chefer alternerar mellan institutionerna. Detta tillstånd betraktas som självklart och har till och med upphöjts till teoretisk filosofi.

Det finns en motrörelse, som den uppskattade och färgstarka gatukonsten eller den vänsterradikala Berlinbiennalen 2012. Och i retrogardets Odd Nerdrum med sin överlägsna teknik eller den analoga konstnärsgruppen Upplandsmystikerna. Den analoga nutidskonsten borde få mycket större utrymme, och jag ger några exempel i slutet på Krönika #229 på vad jag skulle vilja se i Konsthallen.

Tyvärr tror jag inte att vare sig Holger Radner eller Åsa Nacking är svaret. En annan inriktning, utan politikernas inblandning, kunde kanske på sikt ge Konsthallen en ny guldålder. Men för det krävs nog en stark och uthållig folkopinion.

byråkratIdén med en allsmäktig ”chef” känns också obsolet. Det borde finnas en inflytelserik referensgrupp med representanter för både den konstintresserade allmänheten och konstnärerna själva, som kunde ge förslag på utställningar. Det är en balansgång här; det får inte bli rena populismen. Jag tänker på ”Eldvatten”, fotoutställningen med kända lundabor med alkoholproblem. Den blev en succé – men värdet kan diskuteras. En annan succé med större värde var utställningen Erotic Art 1968, den första i världen i sitt slag. Konsthallen var sprängfylld. Idag hade en sådan utställning varit helt otänkbar (även om det gjordes en feministisk replik 2013). Samhällsklimatet påverkar konsten och vice versa. Därför var det sena 1960-talet en guldålder både för Moderna Muséet i Stockholm och på Lunds Konsthall. Privata konsthallar som Rooseum (Nacking kommer därifrån) blir lätt snobbistiska. Galleriernas verksamhet är kommersiell. Lunds Konsthall skall vara inkluderande, vital och radikal!

Så fortsätt att diskutera detta, det är viktigt. Läs gärna också vad jag skriver om Konsthallen i artikeln Lunds Konsthistoria!

Övrigt: Bloggosfären

Vår favoritblogg Mitt Lund är tillbaka på spåret. Hoppas att det håller i sig!

Love, Peace & Understanding — anarchy is order

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 1 april, 2014 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: