Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #144

Antidemokratisk demokratiminister (fp) som bejakar ekonomiskt våld

Världen

Upproret i Turkiet är nu landsomfattande och det är mycket glädjande. Att Syriens handlande gentemot upprorsmakarna och civilbefolkningen har beskrivits som statsterrorism (vilket t.ex. Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan gjorde i september 2012) pekar på hur flexibelt terrorismbegreppet är. Och nu är det Erdogans tur att med sina egna ord beskrivas som statsterrorist och det turkiska folket som frihetshjältar. I själva verket är det alltid Staten som är ”terroristen”, ingen annan. Att avskaffa terrorismen är att avskaffa Staten och vice versa. (Bild courtesy Flamman).

TurkietEkimCaglar

Public service i Grekland släcktes plötsligt ned. Orsaken är nedskärningar. Hittills har dessa resulterat i att ekonomin krympt med 17 procent och att arbetslösheten ökat till 25 procent. SVT:s Eva Hamilton verkar inte upprörd; vi får väl vänta tills det händer här också.

snutarIstanbul

Sverige

Recension. Linus Andersson: Våldsbejakande och antidemokratiska vänsterautonoma budskap på internet. I: Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet. Statens mediaråd 2013. Kap. 5, s.118-180.

Säpos rapport ”Våldsbejakande politisk extremism” 2009, har nu fått en uppföljare med fokus på internetanvändningen, och dessa ”våldsbejakare” har också fått det pejorativa tillnamnet ”antidemokratiska” vilket är rapportens enda nyhet. I övrigt följer den Säpos välkända retorik. Beskrivningen av de olika grupperna, jihadister, nazister och autonoma är något mindre osofistikerad än förut, vilket kanske inte säger så mycket, men den helt oseriösa sammanblandningen av vitt skilda politiska ideologier är densamma. Med ”extremism”, som man inte lyckats definiera, menas i stort sett allt till vänster eller höger om Folkpartiet. Dock gör man ett undantag för Sverigedemokraterna/Avpixlat eftersom dessa ”accepterar parlamentarismen” (sid. 51), vilket tydligen smäller högre än att berusade dra runt på stan beväpnade med järnrör eller att inte respektera alla människors lika värde. Med samma logik skulle NSDAP – som kom till makten i demokratiska val – inte vara våldsbejakande antidemokratiska extremister. Märker ni att det är någonting som haltar här?

Skillnaden mellan ”de autonomas våld” och Statens våld är enligt rapporten att det senare är legitimt, trots att det är grövre. Statligt våld är legitimt, icke-statligt våld är illegitimt. Någon motivering till detta anser sig inte rapportens författare behöva utan det betraktas som ett axiom omöjligt att problematisera. Redan där störtar rapportens innehåll samman. Hypotesen är helt enkelt ogrundad och utgör bara en illa maskerad politisk åsikt. Språkets gränser är världens gränser och begreppen styr verkligheten.

Johan Galtungs kategorisering av ”våld”, direkt våld, kulturellt våld och strukturellt våld syftar på fysiskt personvåld. Detta utövas dagligen av Staten, direkt eller med ombud, mot afghanska bönder eller svenska förortsbor. Hos polisen förekommer ”kulturellt våld i form av nedvärderande och avhumaniserande språk i beskrivningar av motståndare” som bekant särskilt ymnigt. Fakta är att polisen har genomfört 17 dödsskjutningar sedan 1995 och att nazisterna står för det dödliga politiska våldet: 23 människor har mördats i Sverige av nazister sedan mitten av 1980-talet. Det ”våld” som autonoma använder är till 99% riktat mot döda föremål, alltså inte ”direkt våld” utan olika former av materiell åverkan, och ingen enda människa har dödats av den radikala vänstern sedan 1908. Trots detta finns de autonoma med i denna uppsats, tydligtvis av guilt-by-association-skäl. Folkpartistextremisten Birgitta Ohlsson pekar med stöd av denna rapport ut den hjärtegoda nättidningen Yelah (!) av alla tänkbara som särskilt farlig. Yttrandefriheten är betänkligt i gungning. Ministern borde verkligen skämmas. Hon tillhör ett parti som bejakar ekonomiskt våld, den i längden mest förgörande våldsvarianten.

våldsbejakare

Vetenskapligt eller objektivt är det aldrig i Linus Anderssons rapport: det gäller främst att göra uppdragsgivaren nöjd. Ordet ”våld” är här poröst och devalverat och kan betyda litet vadsomhelst, maskering exempelvis, och hittar man inget alls kallar man det för ”latent våld”. Detsamma gäller begreppet ”antidemokratiskt” som man har vissa problem att fästa på en rörelse där direktdemokrati och allas demokratiska inflytande alltid varit centralt. Men skam den som ger sig, det går om man slår knut på sina egna resonemang. Denna djupgående politiska förvirring vidarebefordras sedan glatt till läsaren. Vad ska man kalla de kristna pacifisterna i Plogbillarna som bearbetar stridsspetsar med hammare? Våldsbejakare? Troligtvis.

Man ska komma ihåg att Staten aldrig är en oskyldig aktör. I detta fall riktar man sig mot politiskt våld, men det kunde lika gärna vara tvärtom: tiotusentals svenska vapenvägrare dömdes till fängelse när värnplikten var allmän. Att bygga vapenfabriker åt Saudiarabien eller delta i amerikanska invasionskrig går också bra. Att ”den liberala demokratin är icke våldsbejakande” (s.36) är alltså osant. Det är inte moralen som är det viktiga utan att Staten får demonstrera sin makt över befolkningen och dess åsikter.

Ska man analysera politiskt våld kräver det en maktrelaterad förståelse och att man åtminstone skiljer mellan motstånd, åverkan och mord. ”Våldsbejakare” är en icke-förnuftsbaserad neologism som uppfanns av Magnus Norell och Säpo någon gång före 2009 och som nu slentrianmässigt tagits med i uppsatsen trots att den inte går att definiera. Man nöjer sig alltså inte med en term utan definition (terrorism) utan nu har man två. Det kommer säkert flera.

Rapportens slutsats vad beträffar den autonoma vänstern skulle kunna uttryckas på detta sätt:

1) Förändra inte samhället till något bättre, rättvisare och mer demokratiskt.
2) Fortsätt att spionera på och marginalisera dem som vill detta.

Detta är Statens budskap. Jag föredrar nog vårt eget.

Lund/Malmö

Studenter på ett av LTH:s utbildningscentrum terroriseras av en grupp manliga studenter som kallar sig ”Lug” skriver Metro. Grupperingen ska ha varit aktiv sedan 2010. Den exklusivt manliga sammanslutningen hotar, trakasserar och förföljer andra, särskilt kvinnliga studenter.  Trakasserierna har i en del fall varit grova. Kvinnor som blivit utsatta har blivit hotade och vågar inte anmäla. Både ledningen och studenternas representanter känner till gruppen som sprider skräck på LTH. Men de kritiseras för att inte rå på den. ”Vi ser väldigt allvarligt på det här”, säger Jeffrey Armstrong på LTH:s jämställdhetsgrupp.

Gör något direkt Rektor Per Eriksson! Stäng av Lug från undervisningen – alla verkar veta vilka det är. Studentkårens rykte som sexistisk behöver verkligen ingen påspädning. Så går det när högre studier blir ett bratsghetto med manskultur. Stopp för den sociala snedrekryteringen och en allmän radikalisering av studentpopulationen är enda lösningen. Skriv in er på Smålands nation teknister, där finns motgiftet!

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 19 juni, 2013 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: