Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #111

Himlafenomen och polisskandaler

Världen

Det har varit en händelserik tid för astronomer: meteoriterna står som stjärnskott i backen och nya intressanta exoplaneter har upptäckts. Obama gör en försiktig skattehöjning för de rika och något färre automatvapen på skolorna. Vällovligt men otillräckligt.

En Rambo-historia i verkligheten har också utspelat sig i USA. En afroamerikansk polis  – Christopher Dorner – påtalade rasism och misshandel hos LAPD (Los Angeles Police Department) och blev av den orsaken avskedad. Det var LAPD som misshandlade Rodney King och därmed startade de jättelika upploppen i Los Angeles 1992. Samma figurer verkar ha varit aktiva nu. Den här f.d. polisen ger sig tungt beväpnad ut på en hämndturné, som slutar med att han skjuter sig och brinner upp i en stuga i vildmarken, under ett jättelikt polisuppbåd och i direktsändning(!). Verkligheten överträffar science fiction. Och rasisterna går förstås fria. Här finns Chris Dorners egen berättelse.

Dorner

Vilket kom först, skolskjutningar eller arbetsplatsskjutningar? Antagligen det senare. Det sägs att det började på 1980-talet när det amerikanska postverket skulle privatiseras. Desperata f.d. anställda sköt vilt omkring sig; därav epitetet ”Postal shootings”.

Själv har Konst&Politik också kämpat mot ondsinta myndigheter ett tag fast i betydligt blygsammare och fredligare skala och nu är situationen under kontroll igen. No surrender!

Sverige

En ny svensk polisskandal är under uppsegling, och det gäller den hänsynslösa jakten på papperslösa flyktingar. ”Gestapofasoner och rasism”. Flyktingaktivisten Anita Dorazio är inte nådig i sin kritik av myndigheternas jakt på flyktingar. Och Vänsterpartiet kräver flyktingamnesti (AB).

Häst mot folkgrupp brukar man ju skämtsamt kalla den ridande polisen för. Nu attackeras även matindustrin av ”hästköttsskandalen”. Bakgrunden verkar vara en masslakt på hästar i Rumänien som inte längre får trafikera gatorna. På skumma omvägar hamnar dessa arma varelser sedan i diverse pastarätter. Ännu en anledning till att äta vegetariskt och att förbjuda köttindustrin helt och hållet. Både galna kor och skandalösa hästar borde helt utgå ur sortimentet!

Annie Lööf gör en semantisk pudel men behåller det nyliberala inkråmet i idéprogrammet. När ska det gå upp för c att Ayn Rand inte längre tilltalar civiliserade människor? Ett bättre lästips för den som söker visioner är  socialekonomen och sf-författaren Mack Reynolds (1917-1983). Exempelvis. ”Enligt all vår hittillsvarande erfarenhet är de som leder oss också de som missleder oss.” — Mack Reynolds,  i sf-novellen ”Revolution”, 1976.

Malmö/Lund

LH

Recension: En coffee table book för moderater.

Lunds historia – staden och omlandet (2013).
Del 1: Medeltiden – En metropol växer fram (990–1536), huvudförfattare Peter Carelli.
Del 2: Tidigmodern tid – I en bördig bygd (1536–1862), huvudförfattare: Sten Skansjö.
Del 3: Modern tid – Där tankar möts (1862–2010), huvudförfattare: Sverker Oredsson.

Varken Ragnar Blomqvists obsoleta historik 1978 eller Universitetshistoriska Sällskapets debattbok om Lunds sjuttiotal 1998 var helt invändningsfria skildringar. Nu skulle det göras ett nytt, brett och storstilat försök på många hundra sidor. Med 50 års inside information om Lund som jag hunnit skaffa mig är det ganska naturligt att jag är intresserad av detta projekt.

Allmänt kan sägas att bildmaterialet i hela detta verk är lysande. Både del 1 och del 2 är ytterst noggrant och kunnigt utförda med närmast vetenskaplig akribi och verkshöjd. Lunds förhistoria i Uppåkra hör till de intressantaste avsnitten.

Del 3 är däremot en kalkon. Här har man kastat varje eventuell ambition om saklighet och opartiskhet överbord, och de politiska inslagen har alltid en mörkblå mediering. Detta är överhetens historia med ett utpräglat uppifrånperspektiv. Det radikala Lund antingen hånas eller ignoreras medan företagsledare, miljonärer, feodalherrar och politiker tornar upp sig i sådana formidabla mängder att de helt förmörkar den annars så öppna Lundahorisonten. Och nästan alla är män. Lunds kvinnor har fått ett eget litet alibiavsnitt (s. 338 ff.) och med detta snabbt avklarat fortsätter sedan den manliga berättelsen. I ett enda fall, så vitt jag kunnat finna, har en vanlig människa nämnts vid namn, och då i egenskap av patient på S:t Lars mentalsjukhus (s. 375 ff.) Det hjälper sen inte upp den medvetna eller omedvetna högerkantringen att Gunnar Sandin fått kåsera över ämnet ”Socker”(!) på s. 330.

Man påstår (s. 178) att Café Athen bara var öppet för studenter — trots att kravet på studentlegitimation slopades 1972. Den självdeklarerade rasisten Lars Hultén beskrivs som ”romantiker” (!) medan de tusentals lundabor av alla kulörer som för alltid gjorde staden till en nazistfri zon 30 november 1991 kallas för ”BZ-människor”. Att nazismen besegrades (på gatan och under hugg och slag från polismakten) och att fackeltåget upphörde påstås bero på kommunens patetiska underhållningsevenemang (s. 282-283). Man påstår också att Stadsbiblioteket blev ett Allaktivitetshus (!) på s. 202, trots att Lunds Kommun kategoriskt avvisade varje försök till ett sådant efter en gigantisk utredning man själv beställt. Den sista riktiga mötesplatsen försvann sedan när Café Athen stängdes av Mats Svegfors et consortes 1973 och trettio år framåt. Och efter mer än fyrtio års diskussioner finns det ännu inget Allaktivitetshus i Lund. Det närmaste man hittills har kommit är Kulturmejeriet, som dock varken är icke-kommersiellt, självstyrt eller tillgängligt för alla befolkningsgrupper, vilket ju var själva poängen med allaktivitetsidén.

När studenter och andra ungdomar tillfälligtvis omnämns kallas dom för ”oregerliga”. Mellan en tredjedel och hälften av Lunds befolkning. Lund påstås ha haft ”demokrati” i inte mindre än 150 år; själv ser jag fortfarande fram emot att den ska införas. Men det är kanske kapitalism och arbetslöshet som är kärnan i detta storvulna begrepp? Såhär fortsätter man — med att antingen hoppa kråka över kontroversiella årtal och personer eller att förvanska av lundaborna välkända händelser och företeelser.

Den lundahistorik som här undanhålls läsaren kan man med fördel istället inhämta på denna blogg eller på annat håll, ja, men vad var då meningen med ”Lunds historia”? Kanske var det den statliga propagandamyndigheten Forum för levande historia som först gav grönt ljus för denna typ av politiserad historieskrivning och nu följer de mindre förmågorna efter; här finns tydligen ett och annat tolkningsföreträde att lägga beslag på.

Måste historiker alltid vika ner sig för Makten? Nej, det är mig veterligt helt frivilligt och därmed i princip onödigt. Radikala Nätverket på Historiska institutionen är ett exempel på att det går att skriva kritisk (nutids)historia. Men här, i trilogins del 3, har man verkligen vetat var man haft sin matskål. Detta är knappast seriös historieskrivning utan city branding i ännu en flashig turistbroschyr — en coffee table book för moderater.

Övrigt: Uppdateringar.

Hilma af Klint är infogad i artikeln ”Lunds konsthistoria”. Och i världskonstens historia..! Hon var kanske den första av alla abstrakta bildkonstnärer, och hon bodde i Lund från 1934. Passa på att se henne nu i Konsthallen!

Love, Peace & Understanding — anarchy is order

2 kommentarer på “Krönika #111

  1. pompy do brudnej wody
    20 april, 2013

    I seriously enjoy your posts. Thank you

    Gilla

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 21 februari, 2013 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: