Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #68

Världen

Rättssäkerhet lika sällsynt som social rättvisa

Nu kom värmen plötsligt tillbaka, och det tackar vi för.

Wikileaks grundare Julian Assange‘s flykt fortsätter. Han vill inte utlämnas till Sverige eftersom han, säkert med viss rätt, fruktar att vi i så fall utlämnar honom vidare till USA. Säpo utlämnade ju två ”terroristmisstänkta” personer till amerikanska agenter f.v.b. till Egypten 2001, om ni minns det. Där blev de torterade i fängelset trots att de senare visade sig vara helt oskyldiga. Assange finns på Ecuadors ambassad i London, där han nu beviljats asyl. Men hur ska han komma därifrån till Ecuador? I en diplomatsäck, föreslås det. Han lär inte beviljas fri lejd av de brittiska myndigheterna.

Sveriges handlande bakom hela flykthistorien är mycket tveksamt. Åklagarna Eva Finné och Marianne Ny har agerat förvirrat och motsägelsefullt. Om man ville förhöra honom om ofredandeanklagelserna kunde man ha gjort det direkt, eftersom han stannade i Sverige i flera veckor efter att han anmälts av de två svenska kvinnorna. Det gjorde man inte, och vilken substans anklagelserna har får vi antagligen aldrig veta utan rättegång. Det kan röra sig om ett missförstånd, och det kan också ligga något i anklagelserna, men det är omöjligt för en utomstående att bedöma och jag tänker inte försöka. En sak är säker: Assange har gjort en viktig insats med Wikileaks, och han har goda skäl att frukta USA:s agenter, med tanke på hur hans amerikanske uppgiftslämnare Manning har behandlats; det har talats om dödsstraff.

Det är modigt av Ecuador att utmana både England, USA och Sverige. Britterna har hotat att storma ambassaden. Carl Bildt är sur. ”Vårt stabila rättssystem garanterar var och ens rättigheter. Vi tillbakavisar bestämt alla påståenden om det motsatta” hojtar han, som om någon skulle tro på det.  Och Jan Guillous inställning till Assange är egentligen obegriplig, men han kanske ser Wikileaks’ journalistiska grävande som illojal konkurrens, vem vet.

Varför är det alltid dom modiga sanningssägarna, de som protesterar eller bara är fattiga som jagas? Wikileaks avslöjade Makten, därför ska dom straffas på ett eller annat sätt. Och varför kommer de värsta skurkarna, som den bombastiske Henry Kissinger, (här nedan porträtterad av Lars Hillersberg) alltid undan oskadda, med fredspris eller med enorma förmögenheter? Det talas vitt och brett om rättssamhället, särskilt i högtidstal till demokratins ära. Men i själva verket är de flesta lagarna rena klasslagar som instiftats för att skydda Staten och Kapitalet och de flesta straff utdöms av de högre klassernas juridiska representanter mot underklassen. Det är bara att ta sig en titt på internerna i vilket fängelse som helst i hela världen (USA leder med 2,3 miljoner fångar) — de flesta sitter där dom sitter a priori  för att dom tillhör de lägre klasserna eller de  etniska minoriteterna. Ett rättssamhälle får vi inte förrän vi också har ett rättvist samhälle.

Sverige

Annie Lööf har fortfarande inte kunnat förklara festandet på skattemedel. Skandalen bara växer. Först var det Täringslivsdepartementet, sedan Missväxtverket och nu Styrelsen för strategisk Torskning. Eller vad dom heter. Som alla visat stor entusiasm när det gäller att supa upp våra skattemedel. Bort, bort, bort! Inom kort, kort, kort!

Den reaktionäre amatörhistorikern Herman Lindqvist har nu fått sin andra (!) bok indragen på grund av slarv med fakta och kränkningar av gamla ovänner. Kungafjäskaren och stormaktskramaren sågas omsorgsfullt av historikern Peter Englund, som visserligen själv är en stropp men inte riktigt lika högervriden. Underhållningsvärdet i att se högerspökena mosa varandra ska verkligen inte underskattas. http://www.peterenglund.com/textarkiv/lindqvistsbok.htm

Malmö/Lund

Det är inte längre självklart att Borgarparken skall förstöras med höghus; tack vare proteststormen från gräsrötterna finns nu flera alternativa lösningar att ta ställning till. Här kommer en till. Professorsstadens enorma lyxvillor är dåligt utnyttjade; oftast bor det bara en eller två personer i dessa palats och många står tomma under vintern när ägarna är på Costa del Sol. Här kunde många studenter få plats!

En fråga jag ställer mig när jag flanerar genom Lunds centrum är varför Bytarenpassagen mellan Knutstorg och Clemenstorget har spärrats av, tydligen permanent. Varför kan inte a-laget få sitta där även i fortsättningen? Är inte också dom lundabor? Och rentav människor? Dom stör oss mindre än det märkliga faktum att ingen numera kan passera mellan torgen och samtidigt få njuta av grönskan där. Men det är väl Polisens önskemål som kommer i första hand, inte lundabornas. Glädjedödare där!

Ny uppdatering på denna blogg 18/8 är ”Eremiter och luffare”, ett inlägg om ovanliga människor.

Love, Peace & Understanding — anarchy is order

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 15 augusti, 2012 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: