Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #44

Krönika #44

Cheshire-kattens leende

Världen

Frankrikes ultrahögerpresident Sarkozy blev känd för att kalla de upproriska ungdomarna i förorterna 2005 för ”slödder” (fr. ”racaille”) med mera i mycket uppskruvat tonläge. Hans tonårige son har nyligen gripits för att ha kastat tomater på poliser från Elyséepalatsets tak. Tomaten, förlåt äpplet, faller tydligen långt från tomatträdet, förlåt äppleträdet. Eller så är det kanske ett freudianskt faderskomplex. Kan inte vara så lätt. (På bilden: Strasbourg i lågor 2005 när det begav sig.)

Rasismen minskar i Sverige sa vi i förra krönikan, men den ökade högst tillfälligt i Norge när 25 svenska nazister från Svenska Motståndsrörelsen häromdagen kom i slagsmål i Bergen, för att därefter utvisas. Norge har redan Breivik, dom tycker väl att det räcker.

Sverige

F.d. t.f. extra vice statsministern, numera f.d. poeten Per Ahlmark, tycker att Carl Bildt är ”avskyvärd”. Vad Bildt anser om Ahlmark vet vi inte men gissar ändå att dom har rätt båda två.

Gå inte på regeringens fint om a-kassan! Man vill göra a-kassan obligatorisk, men vad man inte säger är att det då blir sämre jämfört med fackföreningarnas riktiga a-kassa och övriga service till medlemmarna. Detta är bara ett nytt sätt att avskaffa den fackliga friheten och klämma åt arbetarna. Låt dom inte komma undan med detta! Först chockhöjde man a-kasseavgiften så att 500.000 inte hade råd och gick ur. Nu ska alla fack utom de statliga manipuleras bort. Man associerar lätt till totalitära fackfientliga samhällssystem.

The Omoralisk Schlagerfestival
är tack och lov slut. Vad tror ni engagerade mest? Ranelid? Loreen?  Nej, att en kvinna i publiken inte rakat sig under armarna. En fånigare pseudohändelse än reclaimade armhålor — jag gitter inte kommentera det egentligen men säg, hur står det till? Världen står i lågor, Kapitalet har cirka 10 år kvar att leva, 1 miljard människor svälter — och ni diskuterar fotot av en orakad armhåla på Schlagerfestivalen…! Ytterligare en pseudohändelse i Skådespelssamhället. Så att vi ska hålla oss lugna och inte tänka på väsentligheter. Makten ler i bakgrunden likt Cheshire-katten i Alice i Underlandet (bild t.v.) Låt människor själva bestämma över sina kroppar, punkt.

Malmö/Lund

Sydsvenskan skrev två helsidor om Café Athen (1953-1973) då och nu. Nu trodde jag inte en sekund att min faktaspäckade historik på denna blogg skulle vara till någon vägledning, men ändå. Säg någon fråga dom inte kan ta upp ur fel vinkel, i detta är dom konsekventa.

Man upprepar vandringsmyten om Atens ”nedbusning” och utreder inte med ett ord hur stängningen 1973 som varade trettio år framåt gick till. Orsaken kan vara att det var den dåvarande borgerliga kårledningens mest hatade åtgärd någonsin. En borgerlig superskandal och en tragedi för lunda-studenterna som man än idag försöker sopa under mattan. Moderaten Mats Svegfors satt som kårordförande och FRIS-ordförande under 1970-talet, blev 1991 chefredaktör på Sydsvenskan och avslutningsvis landshövding.

Om detta må vi alltså inte berätta. Det får ni läsa i min artikel ”Gamla Athen i våra hjärtan” i stället. Läs alltså Konst & Politik, eller Röda Lund, eller Mitt Lund, eller City Malmö/Lund, eller Virvelvindsbladet, eller Skånes Fria Tidning, eller Efter Arbetet,  eller Veckobladet. Där får ni veta de obekväma sanningarna om Lund som aldrig står i sydsveriges malligaste morgontidning.

Övrigt

Jag fortsätter att följa sf-serien Äkta människor, den är mycket intressant ehuru den alltmer utvecklats till ett relationsdrama. De etiska och filosofiska problemställningarna känns faktiskt helt relevanta, och nu börjar hubotarna göra uppror. Det borde de äkta människorna också göra — och inte bara på tv.

Från mitt staffli: Antonia + Bakunin = sant

Jag kämpade länge med porträttet av Antonia Bakunin, f. Kwietkovska. Jag gjorde om det helt eller delvis gång på gång. Till sist blev jag nöjd, men då fick jag pruta av litet på ”likheten”.  Jag tycker hennes själ och väsen verkar trovärdigare nu. Hon kallades alltså ”Sibiriens Ros” när hon var med Micke i Stockholm 1863. Varje dag Michail Bakunin besökte de svenska tidningsredaktionerna köpte han en bukett rosor och en påse körsbär åt henne; sånt fanns inte i Sibirien och hon älskade det. Och nu har Antonia alltså fått sällskap. Jag har ställt honom i en talarstol med Jura-federationens insignier på, och han vilar armen mot en trave politiska böcker. Först tänkte jag ha en världskarta med hans resor på väggen i bakgrunden. Sen funderade jag på att placera honom utomhus med blixtar, dunder och oväder, men nu blev det alltså såhär. Större jpeg:ar och med litet bättre färgåtergivning på dessa målningar finns i kategorien ”100 Målningar”. Jag har också uppdaterat ”ABC för autonoma” en hel del. Sköt nu om er kära läsare tills vi snart ses igen!

Love, Peace & Understanding — anarchy is order

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 14 mars, 2012 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: