Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Gamla Café Athén (1953-1973) i våra hjärtan.

Cafe Aten på 1970-talet. Foto courtesy Student i Lund

Det gamla Café Athén och det nya.

Athén öppnade efter en totalenovering av hela AF-borgen 1953. I mer än två decennier var det Lunds självklara centrala mötesplats. 1973 stängdes hela detta Lunds mysiga vardagsrum Café Athén. Det stängdes trots vilda protester från de frekventerande studenterna, från dess förman Margareta Larsson och från de icke-borgerliga studentpolitikerna, och skulle förbli stängt i 30 år. Man slumpade bort möblemanget. Akademibokhandeln tog över lokalerna.

Varför stängdes Café Athén?

Stängningen av Athén handlade om politik. Ett av de påstådda skälen till avvecklingen var ”den bristande ordningen”. Nu var detta i allt väsentligt en myt. Det tidiga sjuttiotalet präglades av studentradikalismen som hade Athén som ett av sina högsäten, och som högern uppfattade som ett störande moment. Det fanns också ett begynnande drogproblem i hela västvärlden, men vid denna tid och i synnerhet i Lund rörde det sig inte om tunga droger, trots polisens intensiva intresse. Inga preparat var vanligare på Athén än på övriga platser i staden, men polisen lyckades skapa en indignerad stämning i pressen mot Athén som nedläggningsivrarna sedan tacksamt tog för sig av. Både alkohol och tobak var alldagligt vid denna tid och inte heller där utmärkte sig Athénpubliken, även om en och annan säkert under årens lopp varit överförfriskad. Men några ordningsproblem utöver det vanliga fanns det inte, vilket framgick av en intervju med den som bäst av alla borde känna till detta.

Athens förman om ordning och oordning.

”Athéns förman Margareta Larsson upplevde inte annat än att ordningen var god. Trots detta beslöts det med borgerlig majoritet 1973 att stänga Athén, ett bland studenterna mycket kontroversiellt beslut. En plausibel teori är att den moderata Fris-ledningen var missnöjd med att Athén blivit vänsterns högkvarter.”(1)

”Jag har tillsammans med kamrater från Lilla Teatern regelbundet besökt Athén i ett år och aldrig sett något bråk”, säger Margareta Larsson, som tillsatts som förman för Athén. ”Det finns enligt min mening inget fog för den otäcka bild som målats upp. Men många som inte besöker Athén och därför inte vet vad de talar om säger: ’Usch nej, jag skulle aldrig vilja gå dit”.

I samma artikel i Sydsvenskan erkänner polisen i efterhand att man inte gjort några beslag av betydelse på Athén. (2)

Nej, i själva verket var stängningen en veritabel avrättning utförd av högerkoalitionen Fris i AF:s styrelse, på det som på den tiden kallades för Det Röda Lund.(3) Alltunder utstötandet av ihåliga ursäkter, referenser till ”ordningsproblem” och krokodiltårar inför de upprörda studenter som inte ville bli av med sin enda naturliga samlingsplats. Kostnaderna för (den kommunala) vakthållningen påstods också vara en bidragande orsak. Varför man snålade med städningen förklarades inte. Till och med det avgångna Progressiv Studentfront PSF:s beslut att öppna Athén för allmänheten användes som argument. Inte för att åter införa studentlegitimation vid ingången utan för att lägga ner alltihop. Vissa ledamöter i AF:s styrelse påstår än idag med ruelse, senast i Under Lundagårds Kronor 2005,(4) att de var ”tvingade” att stänga Athén, men detta stämmer alltså inte.


Affisch av Föreningen för Atens bevarande 1973. Foto courtesy Student i Lund

Athéns stängning 1973. Nedan i mitten sitter Jan ”Sokrates” Winter som var den som sist lämnade Athén. Foto courtesy Student i Lund / AFs Arkiv.athen


PSF avgick i kårvalet efter 100 dagar i kårstyrelsen 1972. Fris-ledningen ville nu att allt som påminde om PSF skulle bort. Styrelsen fick Athén att stänga, väl medvetna om hur detta skulle kommas ihåg av historien.(5) Namninsamlingar gjordes av Föreningen för Athéns Bevarande, men förgäves. När sedan Akademibokhandeln tagit över lokalerna och dessutom konkurrerat ut Lunds Bokcafé som gick i konkurs 1980 hade detta kontrarevolutionära och antiradikala korståg nått sitt mål. Med obotliga kulturskador som följd. AF:s ekonomi blev däremot inte bättre efter stängningen, mest på grund av amatörmässiga fastighetsaffärer.

Studenttidningen Lundagård tillägnade Athén en Q-dikt — kanske den vackraste i tidningens historia — med poetiska blinkningar både till Akademibokhandeln, Tegnér och Karin Boye:

Det är vaktat när det skymmer
— är kanske inte det tillräckligt?
Det går en boklukt genom mänskovimlet
blott en dagslängd från Aten:
visst gör det ont när koppar mister
sin andes stambord i världen

En nostalgisk återblick på gamla Athén. (6)

Athens förhistoria på 1830-talet utspelades i all enkelhet på den nu sedan länge Sylwanska_gårdenAFrivna Sylwanska gården. Det gamla Athén byggdes 1848-51 i nygotisk stil – arkitekt H J Strömberg – med utseende som en riddarborg och var från 1850-talets början på Akademiska Föreningen ett klubbrum i engelsk stil, inte särskilt stort men under 1900-talets första decennier skådeplats för det klassiska lundensiska student- och överliggarlivet, komplett med Sam Ask, punsch och växlar. Först 1953 fick Café Athén sin riktiga form, när man vid en mycket omfattande ombyggnad blåste ut alla mellanväggar på första våningen och fick den berömda caféoceanen, som med läsrummet en halvtrappa upp inräknad mätte nära 10 000 kvadratmeter, och därmed blev åtminstone norra Europas största studentcafé. Som en större lantegendoms yta fast inomhus och mitt i Lund. Med öppettider 8.30-23.30 alla dagar i veckan. På grund sv ständiga om- och påbyggnader kan ingen idag säga exakt hur många fler rum AF rymmer, det går bara att göra en ungefärlig uppskattning, olika beroende på vem man frågar. Mer än en har gått vilse i denna labyrintartade byggnad.

Aten på 1950-talet. Foto courtesy Student i Lund Aten på 1950-talet. Foto courtesy Student i Lund


Klubbatmosfären fanns kvar i de bortre regionerna, där de tunga möblerna, Marcus Larsons tavla och schackborden (LASK, Lunds Akademiska Schackklubb, på elitnivå) dominerade. Här satt vanligen fris:arna och moderaterna. I mitten och längst fram fanns en blandning av äldre och mera casual cafémöbler i sextiotalsstil, däribland karmstolar med svart läder i rygg, sits och armstöd. Men alla var trivsamma — och slitstarka, vilket behövdes, eftersom denna del befolkades av vanliga studenter och lundabor. Golvet var belagt med Ifö-mosaik från den berömda verkstaden i Bromölla. På ömse sidor om de två entrédörrarna fanns vänsterns samlingsplats respektive den långa smörgåsdisken där man köade för kaffe, te, öl, havrekakor och räkmackor. Ljuset från Lundagård ur de stora höga fönstren dämpades vid behov effektivt av tunga, vinröda sammetsdraperier där cigarröken ringlade sig fram i kvällsljuset. När man banat sig väg genom ingången, förbi Tua och Disquen, pressbyråkiosken, bokborden och den överbelamrade anslagstavlan och upp, så förde sista trappstegen i vestibulen(7) till de läderskonade entrédörrarna och dörrvaktens vakande blickar. Och därpå öppnade sig detta caféhav med en suck av tacksamhet, överbefolkat, sorlande och muntert konverserande. I en hörna pågick en muntlig tentamen, i en annan en politisk diskussion, i en tredje en av Clartés sammankomster, allt inunder schackspelarnas muttrande. Det luktade läder och cigarr, fontänen porlade, det talades all världens tungomål. Många färgstarka lundaprofiler och merparten av den skånska kultureliten vistades här nästan dagligen. Besökarna själva var förstås Athéns viktigaste innehåll, men utformandet av lokalen de vistades i underlättade deras samvaro och relationer. Arkitekten Eva Dalman kallar gamla Athén i en artikel i Arkitekttidningen för ”ett kreativt rum”.(8)

OttoSÖverliggaren Otto Steiman, ”Den siste Athénaren”, djupt försjunken i Lunds Dagblad på Café Athén.

Det nya Athén.

Det nya Athén är rent och snyggt vilket är ett rimligt resultat av en uppfräschande renovering men i jämförelse med det gamla Athén ack så sterilt. Nu kan man förstås invända att liknande kommentarer fälldes redan 1953 när lokalen var ny. Man reagerade mot ödsligheten, som då antagligen var en effekt av själva storleken, men menade också att det skulle bli intimare när det väl var ”inrökt och insuttet”.(9) Så blev det ju också. Kanske Nya Athén bara behöver några år på nacken för att åter bli trivsamt. Det skulle nog vara praktiskt möjligt att med en engagerad konservators hjälp och till en rimlig kostnad återskapa Athén exakt som det såg ut före 1973 – men bara själva inredningen och naturligtvis inte den mänskliga och historiska kontexten.

Biedermeierstilen återfinns numera i någon mån endast på Övre Athén, medan Ovre-AtenCafé Athén gjorts vit och ljus och möblerats med stålrörsmöbler. Det gamla Athéns inventarier såldes alltså på en hjärtslitande auktion i Stora Salen efter stängningen 1973. Nog fälldes en tår i smyg. Alla karmstolar och chippendalefåtöljer försvann, och vad som sedan återstod spriddes ut i hela AF-borgen. Målningarna, inklusive den skandalomsusade Karl X-tavlan (13) (som enligt konservatorn knappast var äkta) och Marcus Larsons action-painting (14) av en brinnande ångbåt (i folkmun Skeppsbrottet) återfinns idag på Övre Athén tillsammans med förgyllda speglar, bonade parkettgolv och polerade stilmöbler. Den röda galonsoffan där den yttersta vänstern fanns parkerad under studentrevoltens dagar står numera i korridoren utanför Lundagårds expedition. De tunga ekborden verkar vara försvunna, de konstfullt snidade möblerna från 1920-talet likaså. Liksom den lilla charmiga fontänen, byggd av sten från Abbekås på femtiotalet, prydd med en skulptur av konstnären Ivar Johnson för 19 000 kronor – och demolerad å det lömskaste av Akademibokhandeln vid en av dess expansioner.(Lunds Dagblad 2/12 1955). Den tänktes ersättas med en scen, men efter att man övergivit den idén finns idag bara fontänens övertydliga frånvaro kvar. På gott och ont upptar ännu Akademibokhandeln en del av caféets ursprungliga golvyta, och detta beror inte på att man marknadsför kurslitteratur (begagnad kurslitteratur säljs billigare på annat håll) utan främst på att AF behöver hyresinkomsterna.

lundsbokcafe

Lunds Bokcafé på S.t Petri Kyrkogata 1970-1980.

När caféet nyöppnade 2005 efter ett trettioårigt uppehåll var förväntningarna höga. De överlevande gamla athénare som åter kom dit möttes dock av en besvikelse, och återvände i de flesta fall till de numera hemvanda vattenhålen India Däck Bokcafé, Café Ariman, Marthas café på Stadsbiblioteket eller Smålands. Några menade att detta bara var moderaternas sista spikande i Det Röda Lunds kista, andra menade att efterfrågan på en akademisk herrklubb av äldre sort inte kunde vara särskilt stor, även om den hade demokratiserats under PSF:s tid, och att ett nytt Athén måste möta den nya tidens krav. I själva verket borde nog Athén ha K-märkts redan under 1970-talet, men nu finns det inte längre och de som befolkade det har skingrats för alla vindar — eller närmare bestämt de frostiga högervindarna under 1980-talet.

Men vem vet hur det kommer att gå. Athén är fortfarande en politisk fråga. Under 2000-talet har en ny, frihetlig vänster formats och växt till sig i Lund. Behovet av social gemenskap, gemyt och trivsel får tillgodoses i de ganska nerslitna lokaler den radikala vänstern numera förfogar över och har visat sig kunna överleva där. Fördelen är då att man helt och hållet slipper ifrån den studentikosa överklasskulturen.

Och på sin himmelska parnass bland molnen sitter De Sista Athenarna (10) vid sina ölglas, schackbord och cigarrer och blickar ner på oss alla med ömhet och medlidande.

Epilog Post Festum.

Det är intressant att se hur AF på sin hemsida idag helt hoppar över Athens historia och framför allt dess katastrofala nedläggning 1973. (11) Kanske tycker man bara att det var väldigt länge sedan. Man blickar framåt istället och det gör man genom en tydlig ekonomisk och kommersiell medvetenhet. Nog är det bättre att AF-borgen finansieras genom leasing som nu sker än att, som det föreslogs en gång, sälja hela AF-borgen eller fylla nedervåningen med spelautomater eller något lika inkomstbringande. LCD-displayer har ersatt anslagstavlan; öppet har man bara på kontorstid numera för kvällar och helger är det stängt. Kaffet kostar 17:- koppen. (12) Och kanske vill dagens studenter hellre ha en ljus lokal med wi-fi än en nedsutten, inrökt men ack så trivsam atmosfär. Hellre plats för tentaläsning än för aktivism och intellektuell utveckling. Oavsett vad dom vill är detta vad dom fått, och besöksfrekvensen sägs befinna sig i stigande. Det är bara att önska den nya generationen Athénbesökare lycka till. Men det skadar aldrig att kunna sin historia.

Den 9 juni 2015 blir sista dagen man kan köpa kursböcker i AF-borgen. Sedan stänger Akademibokhandeln i studenternas högborg för gott, efter fyra årtionden. Jag jublar. Äntligen kan hela Café Athéns ursprungliga yta komma till nytta. Ta bort bokhyllorna och återställ genast fontänen som Akademibokhandeln rev! Då kan Athén bli sig någorlunda likt igen. Sen återstår bara en radikalisering av studentkåren. Time will tell.

LE

Några typiska målningar av Marcus Larsson (1825 -1864) och David Klöcker-Ehrenstrahl (1628-1698).

***

Anm. Caféts namn har genom åren med konsekvent ambivalens benämnts Aten, Atén, Athén, Athen, Atheneum mm. I denna artikel har jag genomgående valt stavningen ”Athén”. Den allra senaste renoveringen 2019/2020 pågår just nu innanför lyckta dörrar. Jag kommer att recensera också den – hang on, watch out!

Noter
(1) Här har wikipedia för en gångs skull rätt. Athen (studentlokal) http://sv.wikipedia.org/wiki/Athen_%28studentlokal%29 
(2) Sydsvenskan 6/3 1972.
(3) Blomkvist/Salomon (red): Det Röda Lund. Universitetshistoriska sällskapet 1998. N.B.: Högervriden '68-skildring.
Knappast någon som ännu är "röd" har velat eller tillåtits deltaga i denna antologi. Därför är det gott om borgerliga "ack-så-ung-och-dum"-resonemang. Och vad ärkekapitalisten Hans Rausing har i denna bok att göra är ett fullständigt mysterium. Bättre kan ni, universitetshistoriker!)
(4) Svegfors, Mats: Varför vi tvingades (sic!) lägga ner Atén. I: Under Lundagårds kronor. Från 1950 till stängningen av Athen. Sjätte samlingen. Lund 2005. Ett pyramidalt oriktigt försök till äreräddning av det katastrofala nedläggningsbeslutet.
(5) Sydsvenskan 6/3 1973.
(6) Jacobson, Staffan: Dialog om frihet. Roman om den heta sommaren i Lund 1968. RD förlag, Malmö/Lund 2001.
(7) Målande beskriven i en roman av Lång, Öjevind: Själens Ghetton. Norstedts 1971, ISBN 91-1-715481-2
(8) http://www.arkitekt.se/s65225Ev
(9) Kvällsposten 10/10 1953.
(10) Legendariske överliggaren Otto Steiman (1886–1960) hade detta smeknamn, “Den Siste Athenaren" (efter ett epos av Viktor Rydberg).
Inskriven vid universitetet 1913–1960 fick Ottos beteckning sin innebörd av att han tillbringade nästan hela sin tid på etablissemanget Atheneum.
Under sina 94 terminer tenterade han ett (1) betyg historia (ungefär motsvarande en termin) och inget annat. Men — sist ut på
gamla Athen när det stängdes var Jan "Sokrates" Winter, en konstnär och aktivist som drev sin ateljé som "Galleri Sol".
(11) www.afborgen.se 
(12) Kaffepriset enligt Lundagårds kaffetest 15/4 2014, där Café Athens lokal också beskrivs som "tråkig".
(13) Det var individualanarkisten Klas Hellborg som med en värja (!) modigt anföll Karl X-tavlan med ett vrål: "Ska denne skurk va nåt för oss att titta på?" Karl X träffades i hjärtat och den tunga guldramstavlan rasade ner på golvet.Ingen blev särskilt upprörd, men Klas fick böta ett mindre belopp vill jag minnas.
(14) Marcus målade denna stora tavla vått-i-vått, på plats och i ett sammanhang 1849 under ett dygn och inför en publik sittning. Hans mest kända verk är "Vattenfall i Småland".Här finns en artikel i Tidningen Kulturen om bl.a.Marcus Larssons tavla på Athén: https://www.tidningenkulturen.se/arkiv/88-konst/konst-kritik/19540-konst-skrackromantikens-landskap-fran-marcus-larson-till-goth
 
Litteratur:
En helt underbar liten bok om europeiska intellektuellas
cafékultur är Daniel Hjort: Kaféliv. Författare på kafé under 100 år.Wien/Prag/Budapest/München.
En bok för alla 1996. ISBN 91-7488-855-6

5 kommentarer på “Gamla Café Athén (1953-1973) i våra hjärtan.

  1. Pingback: Krönika #801. Gamla Cafe Athen kan återskapas! | Konst & Politik

  2. Pingback: Krönikan 12-13/5. Fortsatt varmt väder? | Konst & Politik

  3. Pingback: Krönikan 2-3/1 2019: Befolkningsfrågan. | Konst & Politik

  4. Pingback: IKONOKLASM. RÄDDA KONSTEN! | Konst & Politik

  5. Pingback: DEN AKADEMISKA FRIHETEN. | Konst & Politik

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: