Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #6

KRÖNIKA #6. Om militär upphetsning, radioaktivt förfall och demokrati 2.0

Världen.

Jag litar inte på militärer. Politik är för viktigt för att överlåtas åt politiker, och krig är för viktigt för att överlåtas åt militärer. För att inte tala om revolutionen, den ska folket sköta. Det libyska folket i detta fall. Och inte Nato. Det hade varit riktigare att skänka vapen och medicinsk hjälp av alla sorter direkt till revolutionärerna om nu EU har så gott om det. Och chefen för svenska flygvapnet som i tv upphetsat utbrister ”Äntligen!!” Nej, jag litar inte på militärer. Vilka är deras bakomliggande motiv? Beväpna folket i stället.

Men revolutionsvågen rullar vidare över Nordafrika, Mellanöstern och angränsande länder. Saudiarabien borde vara ett prioriterat mål; värre diktatur än så är svårt att föreställa sig, men det landet är en USA-allierad med baser och allt. Bombliberalerna är oljetörstiga och deras demokratiska mission är synnerligen selektiv. En intressant utveckling vill jag lova!

”VÄRLDENS SÄKRASTE OCH MILJÖVÄNLIGASTE ENERGIKÄLLA” ?

Jag litar inte heller på kärnkraften. Jag minns när Barsebäck byggdes och jag jublade när det stängdes. Där klarade vi oss precis — det kunde gått för oss som för den olyckliga befolkningen i Japan. Där har man nu bestämt sig för att skrota alla reaktorer i Fukushima. Det är bra, skrota resten också, inte bara i Japan utan i hela världen. Fusionskraften är snart tekniskt möjlig och då behövs inga kärnkraftsreaktorer mer, någonsin. Låt fusionskraftverken bränna upp det radioaktiva avfallet som bränsle, och satsa sen på sol, vind och vatten fullt ut. Kärnkraften gör vi klokast i att glömma som en primitiv, livsfarlig och pinsam parantes.

Sverige: Demokrati – en begreppsanalys.

Inget ord i vår tid är så missbrukat som ”Demokrati”, samtidigt som verklig demokrati är en bristvara i alla länder på jorden — inte bara i Nordafrika och mellanöstern.

Vad är demokrati? Och vad är ”demokrati” ? Det finns många sorters demokrati både till form och till innehåll, men i ett borgerligt samhälle finns bara borgerlig demokrati. Och utmärkande för den demokratin är att den är begränsad. Närmare bestämt begränsad till en dag var fjärde år. Och varför är den då så begränsad? Jo, därför att demokratin på årets övriga dagar är upptagen. Vem tar upp den? Yrkespolitikerna, som får betalt för att representera någon annan, vilket är en riktigt absurd syssla emedan var och en egentligen bara kan representeras av sig själv. Om så vore fallet, att var och en representerade sig själv, skulle demokratin kunna utövas året runt och dygnet runt, via nätet och på andra sätt. Men då blev ju inget kvar åt yrkespolitikerna! Och deras vidöppna mandat som låter dom avgöra vad som är bäst för oss andra och också ändra sig från dag till annan om vad detta innebär. Ett slags förmynderi, skulle man kunna säga, som utestänger medborgarna från medborgarskapet. Detta kallas demokrati, nota bene borgerlig demokrati. Och betyder att ingen av oss egentligen har något som helst att säga till om i vardagslag. Såvitt vi inte är kapitalägare, för då kan vi hoppa över hela denna krångliga process och ta de viktigaste samhällsbesluten bakom lyckta dörrar. Varken öppna eller slutna mandat, varken en ministertaburett, ett riksdagsval eller en folkomröstning kan tävla i makt, inflytande och effektivitet mot att själv äga kapital och produktionsmedel. Detta är borgerlig ”demokrati” och den borde alltid omges av citationstecken. Formen är allt, innehållet ingenting. En formell, indirekt, inadekvat partikrati.

Kritik av den odemokratiska demokratin.

Eftersom den liberala demokratin utgjort en överideologisk konsensusverklighet i västvärldens länder åtminstone sedan första världskriget, är kritik inte särskilt vanlig. Ordet ”demokrati” används något vidlyftigt om mångt och mycket som anses ”bra” i största allmänhet och ”odemokratiskt” om motsatsen, och går därför i princip inte att kritisera. Vilket då också innebär att det i princip blir omöjligt att kritisera ”den demokratiska staten” (en motsägelse) som institution. Man kan jämföra med ett annat öppet begrepp som ”konst”, som får sin innebörd av vad de närmast berörda tycker; de närmast berörda i detta fall är då yrkespolitikerna och partierna men knappast väljarna som bara tilldelats en passivt bekräftande roll.

Den kritik som ändå finns kommer från den direkta demokratins förespråkare på vänsterkanten. Den direkta demokratins förespråkare är inte motståndare till demokratin. De anser att den liberala demokratin inte är demokratisk i tillräcklig utsträckning utan istället utgör en mycket begränsad variant, närmast en skendemokrati. Det vill säga ett odemokratiskt system med demokratisk ytbeläggning vars egentliga substans är kongruent med den härskande borgarklassens intressen — i detta sammanhang dess strävan att rädda sig undan en grundlig, radikal och rättvis förbättring av samhället. Den liberala demokratin har blivit ett substitut in spe för revolutionen trots att klassamhället och de ekonomiska orättvisorna består även i den politiska demokratins gestalt.

Demokratin måste tillskapas, fördjupas, utövas direkt av folket utan permanenta ombud och den måste samtidigt innebära ekonomisk demokrati och social rättvisa.
Direkt demokrati. Demokrati 2.0, äntligen uppdaterad!

Ekonomin i ett direktdemokratiskt rådsamhälle

Demokratins form är mindre betydelsefull; det viktiga är dess innehåll. Innehållet skall enligt vår författning vara ”folkstyre”. I en glidande formulering avlägsnar man sig omedelbart från detta och talar om att ”all makt ska utgå från folket”. Utgå? Nej minsann, den skall inte gå ut någonstans i periferin, den ska behållas av folket. Och utövas direkt av folket — som direkt demokrati rent tekniskt skulle kunna utövas redan idag. Detta kan bli verklighet först i den sociala revolutionens dynamik, där folkmajoriteten genom arbetarråden — den enda organisationsform som inte i sig är alienerad — tar hela makten. De minsta sociala enheterna skall ha den beslutande makten i ett samhälle som är horisontellt och inte vertikalt organiserat. Och kom ihåg att bara en vecka innan revolutionen i Nordafrika ansågs den orealistisk. The times they are a-changing!

Lund.

Nu har syrenerna flyttats några meter in i Lundagård från sin naturliga plats vid Domkyrkan. Man kunde inte låta bli att såga litet planlöst i dem också, det tycker Tekniska Förvaltningen är så roligt. Eskil och Marinetti applåderar. Eskil försökte göra en Kyander men den nådde inte riktigt verkshöjd. Domkyrkorådet fick demonstrera sitt folkförakt och Domkyrkoplatsen, Lunds geografiska mittpunkt, är numera en vindpinad öken. Syrenerna kommer aldrig att bli lika fina igen. Men dom lever i alla fall, och lägg märke till en sak — om vi inte hade protesterat hade syrenerna garanterat hamnat på en soptipp. Nu finns dom åtminstone kvar, och slutsatsen är därför att motstånd lönar sig alltid. V.s.b.

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 30 mars, 2011 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: